Att tro i hemlighet: ”Vågar inte berätta”

Hon ber, fastar och har funnit trygghet i islam.
Men i sin egen hemstad vågar Maja inte visa det öppet. 

– Jag vågar inte bära slöja i min hemstad, säger hon tyst.

Solen ligger lågt när hon går genom centrum med väskan över axeln. Inuti ligger slöjan vikt mellan saker hon använder varje dag. Hon passerar platser hon känt till sedan barnsben – människor hon vuxit upp med och blickar hon känner igen. 

Det är här hon växte upp, i en liten stad där alla känner alla. Och det är också här hon känner att hon inte kan visa hela sig själv.

När hon kommer hem går hon direkt in på sitt rum och stänger dörren. Hon sätter sig på golvet och vecklar ut bönemattan. 

Det blir tyst i rummet. 

Tron började ta plats

För bara några år sedan såg livet annorlunda ut. Maja växte inte upp i en religiös familj. Gud var inget man pratade om hemma – mer ett ord i vardagen än något personligt.

– Det var mer “oh my god” som man säger. Inte mer än så.

Men i slutet av 2022 började något förändras. Tankarna på tro tog mer plats och hon började ifrågasätta sin syn på livet.

– Jag började tro på Gud när jag var 17–18 år. Men jag visste inte vilken religion jag skulle välja.

En av hennes närmaste vänner brukade gå undan flera gånger om dagen för att be. 

– Jag blev nyfiken. Det var något lugnt över det.

Hon började ställa frågor. Söka på internet. Låna böcker.

På kvällarna satt hon ofta kvar länge i sitt rum med mobilen i handen när resten av huset blivit tyst. 

Ju mer hon läste, desto mer kände hon igen sig i islams sätt att se på tro, vardag och människors ansvar för varandra. Särskilt bönernas struktur fastnade hos henne. Fem gånger om dagen, samma rörelser, samma ord. 

Till slut bestämde hon sig för att konvertera. Det var inget stort ögonblick. Inget dramatiskt beslut.

– Det kändes bara… rätt, säger hon.

Sedan dess har tron blivit något stabilt att luta sig mot när tankarna snurrar.

– Jag är inte lika rädd för döden längre. Det ger mig ett lugn.

Hon har besökt moskén några gånger.

Första gången står hon länge i korridoren innan hon går in. Ljuset är dämpat och hon justerar slöjan en sista gång. Sedan går hon in.  

Men hemma pratar hon inte särskilt mycket om det. 

I garderoben ligger delar av Majas tro gömda – slöjor, bönematta och koranen. Foto: Emma Hurtig

Största konflikten

För Maja är slöjan både ett uttryck för tron och en viktig del av hennes identitet. Samtidigt vet hon att den väcker reaktioner.

På universitetet har hon testat att bära den. 

Hon sätter sig ofta längst ut i föreläsningssalen, nära gången. Blickarna hon möter är oftast neutrala, ibland ett snabbt leende.

Men i hemstaden undviker Maja att röra sig fritt, eftersom risken att stöta på någon hon känner alltid finns där. Ibland tar hon omvägar genom centrum för att slippa frågor. 

– Jag är rädd för vad min släkt ska tycka.

En gång hos frisören blev samtalet något helt annat än hon väntat sig.

Hon satt i stolen medan frisören, som tidigare varit muslim, började ifrågasätta hennes val och tro.

– Hela samtalet blev som en lång diskussion där han tyckte att jag inte hade läst på tillräckligt om religionen, säger hon.

Maja sitter kvar i stolen längre än hon tänkt. 

En annan kväll ligger hon i sängen och scrollar på TikTok. Rummet är mörkt och skärmen lyser upp ansiktet.

En video på en muslimsk tjej som precis börjat bära slöja har blivit viral. Kommentarerna handlar inte om vem hon är – utan om hur hon bär slöjan.

Maja scrollar länge.

– Jag blev bara trött. Det känns som att alla alltid har en åsikt.

Hon lägger ifrån sig mobilen, men känslan stannar kvar.

– Det känns som att man är under ett extra mikroskop.

Maja är långt ifrån ensam om att uppleva den här typen av konflikt.

Enligt Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, är det vanligt vid konvertering.

– Det är inte ovanligt att det skapar konflikter i både familj och omgivning, säger han.

Han beskriver konvertering som en process där människor söker mening, identitet eller trygghet snarare än ett plötsligt beslut.

I ett land som Sverige, där religion ofta ses som något privat, kan det också väcka reaktioner när någon blir öppet troende.

Samtidigt menar han att islam sticker ut i samhällsdebatten.

– Islam uppfattas i hög utsträckning som något negativt i samhället, och det kan göra det svårare för unga som väljer att konvertera, säger han.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Foto: Privat

“Frihet”

Maja ångrar inte sitt beslut.

– Jag vågar vara mig själv mer nu. Det är en frihet.

Men slöjan ligger fortfarande vikt i väskan när hon går genom centrum. 

Att tro i hemlighet: ”Vågar inte berätta”

Hon ber, fastar och har funnit trygghet i islam.
Men i sin egen hemstad vågar Maja inte visa det öppet. 

– Jag vågar inte bära slöja i min hemstad, säger hon tyst.

Solen ligger lågt när hon går genom centrum med väskan över axeln. Inuti ligger slöjan vikt mellan saker hon använder varje dag. Hon passerar platser hon känt till sedan barnsben – människor hon vuxit upp med och blickar hon känner igen. 

Det är här hon växte upp, i en liten stad där alla känner alla. Och det är också här hon känner att hon inte kan visa hela sig själv.

När hon kommer hem går hon direkt in på sitt rum och stänger dörren. Hon sätter sig på golvet och vecklar ut bönemattan. 

Det blir tyst i rummet. 

Tron började ta plats

För bara några år sedan såg livet annorlunda ut. Maja växte inte upp i en religiös familj. Gud var inget man pratade om hemma – mer ett ord i vardagen än något personligt.

– Det var mer “oh my god” som man säger. Inte mer än så.

Men i slutet av 2022 började något förändras. Tankarna på tro tog mer plats och hon började ifrågasätta sin syn på livet.

– Jag började tro på Gud när jag var 17–18 år. Men jag visste inte vilken religion jag skulle välja.

En av hennes närmaste vänner brukade gå undan flera gånger om dagen för att be. 

– Jag blev nyfiken. Det var något lugnt över det.

Hon började ställa frågor. Söka på internet. Låna böcker.

På kvällarna satt hon ofta kvar länge i sitt rum med mobilen i handen när resten av huset blivit tyst. 

Ju mer hon läste, desto mer kände hon igen sig i islams sätt att se på tro, vardag och människors ansvar för varandra. Särskilt bönernas struktur fastnade hos henne. Fem gånger om dagen, samma rörelser, samma ord. 

Till slut bestämde hon sig för att konvertera. Det var inget stort ögonblick. Inget dramatiskt beslut.

– Det kändes bara… rätt, säger hon.

Sedan dess har tron blivit något stabilt att luta sig mot när tankarna snurrar.

– Jag är inte lika rädd för döden längre. Det ger mig ett lugn.

Hon har besökt moskén några gånger.

Första gången står hon länge i korridoren innan hon går in. Ljuset är dämpat och hon justerar slöjan en sista gång. Sedan går hon in.  

Men hemma pratar hon inte särskilt mycket om det. 

I garderoben ligger delar av Majas tro gömda – slöjor, bönematta och koranen. Foto: Emma Hurtig

Största konflikten

För Maja är slöjan både ett uttryck för tron och en viktig del av hennes identitet. Samtidigt vet hon att den väcker reaktioner.

På universitetet har hon testat att bära den. 

Hon sätter sig ofta längst ut i föreläsningssalen, nära gången. Blickarna hon möter är oftast neutrala, ibland ett snabbt leende.

Men i hemstaden undviker Maja att röra sig fritt, eftersom risken att stöta på någon hon känner alltid finns där. Ibland tar hon omvägar genom centrum för att slippa frågor. 

– Jag är rädd för vad min släkt ska tycka.

En gång hos frisören blev samtalet något helt annat än hon väntat sig.

Hon satt i stolen medan frisören, som tidigare varit muslim, började ifrågasätta hennes val och tro.

– Hela samtalet blev som en lång diskussion där han tyckte att jag inte hade läst på tillräckligt om religionen, säger hon.

Maja sitter kvar i stolen längre än hon tänkt. 

En annan kväll ligger hon i sängen och scrollar på TikTok. Rummet är mörkt och skärmen lyser upp ansiktet.

En video på en muslimsk tjej som precis börjat bära slöja har blivit viral. Kommentarerna handlar inte om vem hon är – utan om hur hon bär slöjan.

Maja scrollar länge.

– Jag blev bara trött. Det känns som att alla alltid har en åsikt.

Hon lägger ifrån sig mobilen, men känslan stannar kvar.

– Det känns som att man är under ett extra mikroskop.

Maja är långt ifrån ensam om att uppleva den här typen av konflikt.

Enligt Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, är det vanligt vid konvertering.

– Det är inte ovanligt att det skapar konflikter i både familj och omgivning, säger han.

Han beskriver konvertering som en process där människor söker mening, identitet eller trygghet snarare än ett plötsligt beslut.

I ett land som Sverige, där religion ofta ses som något privat, kan det också väcka reaktioner när någon blir öppet troende.

Samtidigt menar han att islam sticker ut i samhällsdebatten.

– Islam uppfattas i hög utsträckning som något negativt i samhället, och det kan göra det svårare för unga som väljer att konvertera, säger han.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Foto: Privat

“Frihet”

Maja ångrar inte sitt beslut.

– Jag vågar vara mig själv mer nu. Det är en frihet.

Men slöjan ligger fortfarande vikt i väskan när hon går genom centrum.