Farliga blekningskrämer, att undvika solen och ett ständigt vithetsideal. Upplevelserna kan skilja sig stort, inte bara för att du är svart utan även nyansen.

– Ju ljusare du är desto mer accepterad blir du. Och då vill man jobba mot det.

Begreppet Colorism kommer från USA och myntades av feministen och aktivisten Alice Walker 1982. I kort beskriver det en slags hierarki inom en folkgrupp eller etnicitet utifrån hudfärg och drag. Från början var colorism tillämpat bland svarta i USA där ljusare hud, rakare hår och vitare drag, till exempel mindre näsor ansågs vara vackrare inom den svarta communityn. Trots att begreppet har sitt ursprung i USA går det att urskilja colorism i princip över hela världen.

Mattias Gardell arbetar som forskare på Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism. Han beskriver Alice Walkers definition av colorism.

– Det handlar om hur internaliserade uttryck för vit överhet reproduceras också i svarta communitys som gör att man framställer drag som ju vitare, desto bättre.

Tjugotreåriga Idil Yusuf är uppvuxen i Sverige men båda hennes föräldrar kommer från Somalia. Hon har med egna ögon upplevt den idealet som finns i landet. 

– När jag var liten var jag mycket mörkare än vad jag är nu och mina syskon är mycket ljusare än mig. När vi åkte till hemlandet brukade de kalla mig för “den mörka”, säger Idil.

Hon känner flera som använder sig av blekningskräm och menar att det är en del av vardagen. Trots att det kan ge permanenta hudskador.

– Det var ju också någonstans så att ju ljusare du är desto mer accepterad blir du. Och då vill man väl jobba mot det.

Idil berättar även om en period i början av gymnasiet där hon upplevde att ljusare hud bland svarta tydligt lyftes fram som bättre i Sverige.

– Ja, att vara light-skin var typ det bästa du kunde vara. Då blir det automatiskt så att allting som inte är det blir sämre. Så jag kommer ihåg att man inte var jätteuppskattad som svart kvinna.

Omar Zuheib är född i Somalia och flyttade till Sverige som åttaåring. Han berättar om en tydlig favorisering i Somalia mot ljushet där skönhetsbutiker blandade kemikalier för att använda på huden.

I Sverige menar han att colorismen märks av på ett annat sätt, från den svenska befolkningen. Omar jobbar som utredare och berättar att hans kompetens regelbundet ifrågasätts och att det finns en förväntan att han ska utföra de enklare uppgifterna i arbetet.

–  De kan fråga, hur har du fått jobbet? Hur klarade du det? Hur fick du den här tjänsten?

De räknar med att jag ska ta de arbetsuppgifterna. Men vi har samma roller.

Omar tror själv att det kan finnas en tendens i Sverige att mörkare personer med tydligare afrikanska drag kan kopplas till negativa fördomar, medan ljusare svarta personer oftare blir exotifierande.

Han menar att han regelbundet blir påmind om att han är svart i vardagen genom konstanta blickar.

Norah Fallope kan också relatera till blickarna, men när hon plattar håret menar hon att de plötsligt försvinner. När det som främst tydliggör att hon har svarta rötter inte längre syns.

Redan som barn fick hon höra kommentarer från lärare på förskolan om att hennes hår borde plattas.

Samtidigt har hon upplevt en hel del exotifiering, med kommentarer som:

– Åh, jag önskar att jag hade dina gener.

Norahs pappa kommer från Guadeloupe i Västindien och hennes mamma är svensk. Hon tror att hon har upplevt betydligt mindre rasism på grund av att hon är ljusare. Hon menar till exempel att hennes syster Leah, som är mörkare än hon, har fått utstå många fler negativa kommentarer om hennes utseende.

Fatima Krauses mamma kommer från Tanzania och hennes pappa är svensk. Hon menar att det är sällan som hon upplever blickar på stan. Med ljusare hud och rakt hår tror Fatima att hon kan uppfattas mer “approachable” än många andra svarta i Sverige. Men att många konversationer ofta inleds med frågor om hennes ursprung.

Hon berättar att hon inte har upplevt så mycket rasism i Sverige, på grund av sin dubbla bakgrund.

– Jag tror att jag är ganska privilegierad för att jag är lite ljusare. Det är ändå den här vi mot dem-grejen. Där jag har en fot i det svenska.

Mattias Gardell förklarar varför colorism finns kvar än idag, trots åtgärder för ett mer jämlikt samhälle.

– När vi har ett samhälle som premierar och privilegierar vithet. Framstår vithet som attraktivt.

Men det betyder inte att det måste se likadant ut i framtiden. Här rekommenderar Mattias Gardell att ett sätt att motverka colorism och rasism är att prata om det.

–  Rasism är inte en naturordning, det behöver avgöras i handling. Eftersom det inte är en produkt av naturen utan av politiken, så är det ingenting som säger att dina barnbarn behöver leva i ett sånt samhälle.