Tankarna som krockar med verkligheten

I mer än två år har Melanie kämpat med sin självbild. Foto: Joni Hyttnäs

I timmar ligger hon i sängen och tittar på mobilen. Personen på bilderna har tagit upp en stor del av hennes tid och tankar. 

Från att tidigare inte ha haft komplex över sitt utseende börjar tankarna nu ta över hennes dagar.

– Det började komma när jag började jämföra mig.

När Melanie Reyes första gången såg en bild på sin dåvarande killes ex var det något som hände i henne. Hon kunde ligga i sin säng och titta på exets profil på sociala medier i flera timmar. Hon jämförde sig med personen på mobilen. Kroppen, ögonen, ansiktet. 

Melanie berättar att hon ibland jämförde sig så mycket att det kändes som att hennes hjärna till slut trodde att det var hon själv på bilderna. När hon sedan såg sig själv i spegeln var det inte tjejen från instagramprofilen hon såg.

– När jag väl kollar i spegeln och ser raka motsatsen så blir det en chock för mig, säger hon.

Det var så det började. Tidigare har hon varit trygg i sitt utseende. Hon tyckte om göra sig fin och att känna sig sedd. Hon var självsäker och trodde inte att det skulle komma en tid när hon tycker att det är jobbigt att visa sig bland människor.

– Jag kände mig som en diva varje dag.

Men när jämförelsen började förändrades något. Det som först handlade om hur en annan tjej såg ut blev snart självkritik. Och hon började störa sig på små detaljer i sitt utseende. Saker som folk runt omkring henne inte verkade se på samma sätt som hon gjorde.

– Jag jämförde mig. Så därför tävlar jag väl på ett sätt, även om det inte är en tävling. Det är liksom en ensidig tävling, säger hon.

Hon beskriver hur självkritiken spred sig till olika delar av hennes utseende. Det som började med en liten detalj blev till flera och hon började jämföra sig med andra tjejer som hon såg på sociala medier. Ibland lägger hon lång tid på att fixa sig för att vara tillräckligt bekväm för att gå ut. Andra gånger undviker hon att lämna hemmet.

– Jag har väl valt att sluta gå ut nu för att jag inte orkar, säger hon.

Bekräftelse betyder inte så mycket för henne. Hon berättar om gånger då folk kommer fram till henne och säger att hon är fin. Hon säger tack och ler. Men på insidan känner hon någonting annat. Hon vill helst bara gömma sig. 

– Jag kan inte ta emot det. Jag vill inte ta emot folks komplimanger. Tack, men snälla, jag vill inte höra, säger Melanie och berättar att hon ofta känner sig mindre fin än andra tjejer.

Johanna Linde är psykolog och forskar om dysmorfofobi, det som också kallas för BDD. Hon beskriver det som att en person blir väldigt upptagen av något i sitt utseende som känns fult eller avvikande.

– Den här upptagenheten är väldigt svår att göra sig av med, säger hon.

Dysmorfofobi handlar inte bara om att vara missnöjd med sitt utseende. Tankarna behöver ta mycket tid och påverka livet. Det kan handla om att kontrollera hur man ser ut när man tittar sig i spegeln och försöka dölja något som man skäms över, att jämföra sig med andra eller undvika att träffa folk.

Det här är ofta sånt som folk i personens närhet inte ser eller lägger märke till. Men för den som lider av det känns det verkligt. 

– Det känns ju inte som att man inbillar sig, utan man har en stark upplevelse av att det faktiskt ser ut så, säger hon.

Melanie vet att jämförelsen får henne att må dåligt. Ändå är det svårt att sluta. Hon beskriver det som något hon dras tillbaka till även om hon vet att det skadar henne.

– Det känns typ som ett missbruk.

Hon berättar att hon går i terapi. Hon vill inte ha det så här resten av livet men det är svårt att bryta mönstret.

Johanna Linde forskar om en ny behandlingsmetod och menar att det går att få hjälp. Genom behandling kan man minska den tid som man lägger på att kontrollera, dölja och jämföra sitt utseende.

Målet är inte att man ska bli helt nöjd med sitt utseende. Det är svårt, enligt henne och förklarar att studier visar att ungefär 80 procent av människor är missnöjda med hur de ser ut. Målet är i stället att man ska kunna vara nöjd med sitt liv.

Det har gått några år sedan relationen med den dåvarande pojkvännen tog slut. Och exet finns sedan länge inte kvar i hans liv. Men bilderna och tankarna finns kvar hos Melanie. 

– Jag tänker hela tiden, när ska det här ta slut?

Tankarna som krockar med verkligheten

I mer än två år har Melanie kämpat med sin självbild. Foto: Joni Hyttnäs

I timmar ligger hon i sängen och tittar på mobilen. Personen på bilderna har tagit upp en stor del av hennes tid och tankar. 

Från att tidigare inte ha haft komplex över sitt utseende börjar tankarna nu ta över hennes dagar.

– Det började komma när jag började jämföra mig.

När Melanie Reyes första gången såg en bild på sin dåvarande killes ex var det något som hände i henne. Hon kunde ligga i sin säng och titta på exets profil på sociala medier i flera timmar. Hon jämförde sig med personen på mobilen. Kroppen, ögonen, ansiktet. 

Melanie berättar att hon ibland jämförde sig så mycket att det kändes som att hennes hjärna till slut trodde att det var hon själv på bilderna. När hon sedan såg sig själv i spegeln var det inte tjejen från instagramprofilen hon såg.

– När jag väl kollar i spegeln och ser raka motsatsen så blir det en chock för mig, säger hon.

Det var så det började. Tidigare har hon varit trygg i sitt utseende. Hon tyckte om göra sig fin och att känna sig sedd. Hon var självsäker och trodde inte att det skulle komma en tid när hon tycker att det är jobbigt att visa sig bland människor.

– Jag kände mig som en diva varje dag.

Men när jämförelsen började förändrades något. Det som först handlade om hur en annan tjej såg ut blev snart självkritik. Och hon började störa sig på små detaljer i sitt utseende. Saker som folk runt omkring henne inte verkade se på samma sätt som hon gjorde.

– Jag jämförde mig. Så därför tävlar jag väl på ett sätt, även om det inte är en tävling. Det är liksom en ensidig tävling, säger hon.

Hon beskriver hur självkritiken spred sig till olika delar av hennes utseende. Det som började med en liten detalj blev till flera och hon började jämföra sig med andra tjejer som hon såg på sociala medier. Ibland lägger hon lång tid på att fixa sig för att vara tillräckligt bekväm för att gå ut. Andra gånger undviker hon att lämna hemmet.

– Jag har väl valt att sluta gå ut nu för att jag inte orkar, säger hon.

Bekräftelse betyder inte så mycket för henne. Hon berättar om gånger då folk kommer fram till henne och säger att hon är fin. Hon säger tack och ler. Men på insidan känner hon någonting annat. Hon vill helst bara gömma sig. 

– Jag kan inte ta emot det. Jag vill inte ta emot folks komplimanger. Tack, men snälla, jag vill inte höra, säger Melanie och berättar att hon ofta känner sig mindre fin än andra tjejer.

Johanna Linde är psykolog och forskar om dysmorfofobi, det som också kallas för BDD. Hon beskriver det som att en person blir väldigt upptagen av något i sitt utseende som känns fult eller avvikande.

– Den här upptagenheten är väldigt svår att göra sig av med, säger hon.

Dysmorfofobi handlar inte bara om att vara missnöjd med sitt utseende. Tankarna behöver ta mycket tid och påverka livet. Det kan handla om att kontrollera hur man ser ut när man tittar sig i spegeln och försöka dölja något som man skäms över, att jämföra sig med andra eller undvika att träffa folk.

Det här är ofta sånt som folk i personens närhet inte ser eller lägger märke till. Men för den som lider av det känns det verkligt. 

– Det känns ju inte som att man inbillar sig, utan man har en stark upplevelse av att det faktiskt ser ut så, säger hon.

Melanie vet att jämförelsen får henne att må dåligt. Ändå är det svårt att sluta. Hon beskriver det som något hon dras tillbaka till även om hon vet att det skadar henne.

– Det känns typ som ett missbruk.

Hon berättar att hon går i terapi. Hon vill inte ha det så här resten av livet men det är svårt att bryta mönstret.

Johanna Linde forskar om en ny behandlingsmetod och menar att det går att få hjälp. Genom behandling kan man minska den tid som man lägger på att kontrollera, dölja och jämföra sitt utseende.

Målet är inte att man ska bli helt nöjd med sitt utseende. Det är svårt, enligt henne och förklarar att studier visar att ungefär 80 procent av människor är missnöjda med hur de ser ut. Målet är i stället att man ska kunna vara nöjd med sitt liv.

Det har gått några år sedan relationen med den dåvarande pojkvännen tog slut. Och exet finns sedan länge inte kvar i hans liv. Men bilderna och tankarna finns kvar hos Melanie. 

– Jag tänker hela tiden, när ska det här ta slut?