När Shula Jones började spela rugby tränade hon med killar, för att det inte fanns ett tjejlag. Nu blir tjejerna fler och tjejlaget växer fram.
– Det är en annan vibe, säger Shula.
Rugbyplanen i Täby, norr om Stockholm, är inte redo att användas. Gräset måste hinna växa lite först efter vintern. Men runt planen pågår träningar för spelarna i Erikslunds rugbyklubb ändå.
De tacklas, passar varandra och sparkar den ovala bollen mellan målstolparna som ser ut som bokstaven “H”.
Bland spelarna finns 16-åriga Shula Jones. När hon var 13 år gick hon på sin första rugbyträning. Hennes pappa hade sagt att hon skulle träna med killar, eftersom det inte fanns ett tjejlag.
– Jag var nervös, men jag kände aldrig att jag inte var välkommen, säger Shula.
Laget som inte fanns
Fram till förra året spelade Shula och en annan tjej i killarnas U14 lag. Men eftersom de skulle fylla 16 var det slut på det. Tjejer får nämligen bara spela med killar tills de är 15 år.
– Det fanns ingenstans för dem att ta vägen, säger Sanna Jones som var tränare för U14 laget.
Varken Sanna eller Shulas pappa, Meirion Jones, ville att tjejerna skulle behöva lämna rugbyn, så i höstas började de jobba för att få igång ett flicklag. De har haft prova-på-träningar, rest runt till olika skolor och spridit ordet i sociala medier. Allt för att hitta tjejer som både vågar testa och som vill hitta en ny hobby.
Det har gett resultat.
– Sedan februari har vi fått 6 nya spelare som är registrerade och som vill delta på matcher, så vi har fått ett lag, säger Sanna.
Nu kan de ha egna träningar bara för tjejer.
På nationell nivå har arbetet för jämställd idrott pågått länge och det har blivit mer och mer jämställt mellan tjejer och killar, enligt riksidrottsförbundet. Bland annat har man sett en generell ökning av idrottande ungdomar, där ökningen är störst bland tjejer.
Men i vissa sporter har man inte kommit hela vägen än. Enligt Anja Näslund, som är ansvarig för flickrugbyn i Mälardalen, är det en del arbete kvar innan tjej- och killrugbyn är på samma plats.
– Jag upplever att pojkrugbyn, eller den mixade rugbyn, har högre status, säger Anja Näslund.
Mer än bara sport
En av tjejerna som har börjat gå på träningar för tjejer är Erika. Hon berättar att det har gjort hennes självkänsla bättre.
– Man hittar sig själv lite som person, säger hon.
Även Shulas självförtroende har blivit bättre sen hon började med rugby, enligt hennes pappa Meirion.
– Hon har blivit mer självsäker och en bättre ledare, säger Meirion.
Det var en annan tjej som hade väldigt svårt med social ångest när hon började. Hon har blomstrat, enligt Sanna. I början var hon väldigt försiktig. Avvaktande.
Men nu? Nu är hon med på träningarna, även när killarna också är det.
– Hon är helt otrolig! Första gången hon var med U14 skulle hon tackla en av våra killar som är lite större, och det bara small! säger Sanna.
Bara aggressiva på planen
Shula tror att en vanlig förutfattad mening är att rugbyspelare är aggressiva. Att det är en väldigt fysisk sport kan göra att det verkar läskigt. Men själv tänker hon knappt på när hon blir tacklad längre.
– En stor del av rugbyn är det fysiska; tacklingar. Men de flesta är bara aggressiva på planen, och när de går av planen är de väldigt snälla, säger hon.
