Under helgen spelades Sweden Open i dodgeball i Stockholm. Läget var på plats och iakttog sporten många inte spelat sedan grundskolan.
Det är en solig men blåsig lördag i den svenska huvudstaden, hagel och snö har hintats i väderrapporter under veckan. Väderförhållandena når inte in i den stora gympasalen på Rödabergsskolan, bara solen deltar genom det enorma fönstret på salens långsida. Inne i salen hör man “ETT, TVÅ, TRE” följt av smällar i väggar och golv.
Under helgen hölls den årliga dodgeballturneringen Sweden Open på Rödabergsskolan i Stockholm. Åtta lag deltog, varav fem från Stockholm, ett från Göteborg och två från Danmark. Samtidigt var det inte bara svenskar och danskar. Det var spelare från Frankrike, Tyskland, Kanada, England, Filippinerna med fler som deltog i sporten som verkar förena alla världens hörn.
– Vi hade inte bara bjudit in lag från Sverige och Danmark. Vi hade bjudit in lag från Italien, Tyskland med flera. Det fanns intresse men det blir dyrt för de som måste resa längre, säger Augustine “Gus” Lim, ordförande för Stockholm Dodgeball, till Läget.
Vad är dodgeball?
Dodgeball liknar den klassiska gympa-sporten spökboll men skiljer sig i att den inte har några “spöken”.
Matcher spelas med två lag på sex spelare var. Lagen har varsin sida av en plan i volleybollstorlek. På plan finns sex stycken bollar, antingen av skum eller tyg.
Det går ut på att slå ut hela motståndarlaget genom att kasta bollarna på dem. Om man fångar ett kast är det kastaren som åker ut och samtidigt får man tillbaka en utslagen medspelare.
En sport för alla – “viktigt att känna sig välkommen”
Både tjejer och killar spelar tillsammans i Sweden Open. Sporten är inte bara för den som kastar hårdast, att kunna ducka och fånga är minst lika viktigt. Spelare av olika längd och kroppsbyggnad gör sig användbara på olika sätt.
Spelare med flera års erfarenhet delade sida med de som bara spelat i månader.
– Inkludering är det viktigaste, i en värld där många känner sig ensamma idag är det viktigt att få dem att känna sig välkomna här, säger Gus.
Han berättar om hur han själv kom in i sporten hemma i Kanada:
– Jag var 30 och hade precis gått igenom en skillsmässa och behövde något att göra. Jag testade volleyboll, polo, simning, men det var dodgeball som jag verkligen fastnade för. Det fanns en speciell gemenskap. Nu, tolv år senare, är jag med här i Sverige och gör mitt bästa för att sporten ska växa.
Han berättar också att dodgeball-communityn finns världen över och att den möts under hashtaggen #dodgeballfamily på Facebook.
– Du kanske är i Italien och frågar under hashtaggen om det spelas någon dodgeball, då är det alltid folk som svarar. Sen får du inte bara dodgeball, utan rekommendationer på vart man ska gå i stan, vart man ska äta och samtidigt får du nya vänner, säger Gus.
Hur gick Sweden Open?
Foto: Emanuel Idenfeldt
Turneringen innebar långa dagar på planen, under lördagen spelade varje lag sex gruppspelsmatcher mellan klockan 10 och 19.
– Vi är alla runt 40 i laget, just nu gör det ont i hela kroppen. Vi har också en spelare som är nästan 60, men han klagar inte, säger en av de danska spelarna i “Taste the Rainbow” med ett skratt.
På söndagen var det dags för slutspel. Finalen spelades mellan Stockholmslaget Super Troopers och GDA från Göteborg. Efter en högintensiv och välspelad match kom det göteborgska laget ut på topp med seger 6-3 i set.
– Folk verkar ha haft kul, det är det som är viktigast för mig som organisatör, är de nöjda så är jag nöjd, säger Gus efter turneringen, samtidigt som han börjar blicka mot nästa.
