Gymnasiet, elitfotboll och ett socialt liv. För 17-åriga Rebecca Jakobsson handlar vardagen om att ständigt prioritera mellan sådant hon vill och måste hinna med.

– Man får uppoffra mycket.

Klockan är strax efter lunch på Kristinebergs IP, i Stockholm. Rebecca Jakobsson, 17, har precis avklarat ett träningspass och en lunch tillsammans med Djurgårdens damlag. Någon vila står däremot inte på schemat. Nu väntar skolarbete inför morgondagens presentation. En vardag hon börjat vänja sig med, sedan vinterns klubbyte.

– Jag hade velat ha fler än 24 timmar på ett dygn. Jag vill göra och hinna med väldigt mycket, men tiden räcker nästan inte till.

För många ungdomar handlar gymnasiet om att få ihop skola, vänner och fritid. För Rebecca tillkommer en elitsatsning i fotboll. Flera dagar i veckan går åt till träningar, matcher och bilresor med föräldrarna mellan hemmet och skolan i Uppsala, och fotbollen i Stockholm.

När Djurgården hörde av sig i vintras var beslutet ändå självklart.

– Från sekunden jag hörde att Djurgården var aktuellt var det självklart.

Att satsningen fungerar är till stor del tack vare hennes föräldrar. Båda har flexibla jobb och hjälper till med skjuts mellan Uppsala och Stockholm.

– Mamma och pappa gör allt för att jag ska kunna leva det drömliv jag vill leva.

Två heltidsjobb

Att kombinera elitidrott och studier är en utmaning som många unga idrottare känner igen. Janne Ferner, idrottspsykologisk rådgivare och lärare vid Gymnastik- och idrottshögskolan, beskriver situationen som ovanlig jämfört med de flesta ungdomars vardag.

– Man ska vara fotbollsspelare på heltid och man ska vara student på heltid. Tittar man på arbetslivet är det inte många som jobbar 200 procent.

För Rebecca innebär det att mycket av skolarbetet sker på kvällar, mellan träningar eller under resor. Trots att fotbollen numera är högsta prioritet vill hon inte släppa skolan.

–Jag behöver inte gå ut med högsta betyg, men jag ska få gymnasieexamen. Det tycker jag är viktigt.

Rebecca går andra året på ekonomiprogrammet i Uppsala. En vanlig vecka är hon bara i skolan ungefär en och en halv dag sammanlagt. Resten av undervisningen får hon lösa på egen hand mellan träningar, matcher och resor.

– Det blir väldigt mycket att man får lära sig själv eller ta hjälp av föräldrar och kompisar.

Hon ser utbildningen som en trygghet om fotbollskarriären skulle ta en annan väg än planerat.

–Jag vill ändå ha någon form av grund så jag kan göra någonting ifall det skulle bli andra planer. En plan B.

När återhämtningen glöms bort

Enligt Ferner är planering och återhämtning avgörande för att få vardagen att fungera när man kombinerar studier och elitidrott.

–Många, och kanske framför allt tjejer, vill prestera både i skolan och i fotbollen. Det blir en stor press att hantera.

Även Susanne Wolmesjö, koordinator för Riksidrottsuniversitet, känner igen bilden. Hon jobbar med att hjälpa elitidrottare som samtidigt pluggar på universitet.

–De här killarna och tjejerna är högpresterare. De gillar att träna, men de gillar också att prestera bra i skolan.

För Rebecca handlar det om att få plats med träningar, prov, vänner och återhämtning på samma dygn.

Uppoffringarna bakom drömmen

Elitsatsningen innebär också att välja bort saker. När kompisar åker till sommarställen, träffas eller reser i väg har hon själv ofta träning eller match.

–Man får ju uppoffra mycket när kompisarna åker till landställen, eller åker utomlands och man inte kan följa med, för man har inte ledighet.

Samtidigt upplever hon att vännerna har förståelse för hennes situation. Hon beskriver vännerna som både stöttande och glada för hennes skull.

Trots att hon träffar sina vänner mer sällan upplever hon inte att relationerna tagit skada.

– När man är så bra vänner glider man inte ifrån varandra bara för att man inte ses lika ofta. Man uppskattar tiden man får med varandra ännu mer.

Att många av vännerna också satsar på idrotten beskriver Rebecca som en fördel. Det gör det lättare för dem att förstå hennes situation.

Drömmen är värd priset

Efter intervjun väntar ännu en eftermiddag med skolarbete. Nästa vecka ska Rebecca dessutom i väg på landslagsuppdrag innan sommarlovet börjar.

Men trots stressen, pendlingen och de långa dagarna ångrar hon inte sitt val.

– Jag vet att många andra hade velat vara där jag är. Jag är så tacksam över att jag får göra det här.

För henne är uppoffringarna priset för möjligheten att följa drömmen. Och än så länge är det ett pris hon gärna betalar.