I en körsal på Södermalm möts människor från hela världen för att sjunga tillsammans. Mellan Laleh-låtar, persiska visor och ovana taktarter växer både vänskap och nytt språk fram.
– Här är vi alla familj, säger Navid, som sjunger i kören.
Det har bildats en ring mitt i rummet. Axel mot axel står alla och tittar på varandra.
– Det här är en mänsklig orgel, förklarar körledaren Cecilia Öhrwall.
På kommando väljer alla i den tajta cirkeln en valfri ton för att sedan på känsla sjunga den rakt ut. Ett skav av toner skär luften. När orgeln slutat ljuda brister rummet ut i ett skratt.
– Häftigt! jublar någon.
Idag ska kören lära sig Lalehs låt “Vårens första dag”. Det är väldigt passande – för utanför den lilla körsalen på Södermalm har precis våren blommat ut. Flera följer texten från projektorn längst fram i rummet medan andra sluter ögonen. “Låt mig finnas, låt mig finnas lite mer. Jag är inte beredd att dö än” ropas ut i rummet.
Körledaren Cecilia Öhrwall berättar att Lalehs låtar ofta är bra att sjunga här då sångerna har en tydlig text som ligger nära talet.
I dag är drygt en fjärdedel av Sveriges befolkning född utomlands. Enligt Statistikmyndigheten saknar en av tre utrikesfödda tillräckliga läsfärdigheter, trots att omkring 60 procent deltar i SFI eller liknande utbildningar.
Samtidigt blir språket allt viktigare på arbetsmarknaden. Från och med den första juli ska det till exempel krävas en högre medelnivå (B2) i svenska för att få jobba inom äldreomsorgen.
Det var under den stora flyktingvågen 2015 som Cecilia Öhrwall kom på idén med kören – liksom ett integrationsprojekt. En av dem som varit med i kören sedan starten 2016 är Mona.
– Vad som än händer där hemma så glöms det bort när man är här och sjunger. Här är det alltid bara värme, förklarar Mona.
För henne är de två söndagstimmarna när hon får sjunga med Gränslösa röster de bästa i veckan.
– Jag har både lärt mig mer av språket, men också träffat fantastiska människor, säger hon.
Rune gör sin tredje gång i kören. Mona hittade Rune via hans TikTok-konto där han lägger upp videos när han sjunger. Mona skrev till Rune via TikTok.
– Jag tänkte att det väl är mycket roligare att sjunga tillsammans än att sjunga själv! säger Mona och skrattar.
Körsång som forskningsprojekt
Kören är just för asylsökande, nya och etablerade svenskar. Att körsång skulle vara bra för språkinlärning är inte en ny hypotes. Via Linnéuniversitetet har Laszlo Harmat och hans forskargrupp fått över fem miljoner kronor för att undersöka hur körsång kan förbättra vuxnas inlärning av ett andraspråk. Idén grundar sig bland annat i de tydliga bevisen på att barn som tidigt sjunger och lyssnar på musik senare i livet har ett bättre språk och ordförråd.
– Du behöver ju komma ihåg texten till melodin, säger han.
Laszlo Harmat berättar att konceptet att lära sig ett språk via körsång redan finns i länder i södra Europa.
– Det hade varit bra i Sverige också, menar han.
Khadim har bott i Sverige i flera år, men har fortfarande svårt att prata svenska. Han tror att det stora problemet är att de allra flesta som bor i Rinkeby kommer från andra länder.
– Hade det varit flera människor från Sverige och andra länder här, skulle det vara enklare, för då skulle man inte kunna kommunicera lika mycket på sitt eget språk, säger han.
Laszlo Harmat menar att det är i vardagen man lär sig sånt som grammatik och skaffar sig ett bredare ordförråd.
– Men om du också sjunger i kör kan inlärningen bli bättre och effektivare, säger han.
“Min familj”
För Navid är musik på svenska ett sätt att lära känna kulturen.
– Ibland lär jag mig gamla svenska ord som finns i sångtexterna. Och alla man träffat här. Alla här är min familj. Inte vänner. Familj, säger Navid.
Navid är jättestolt över att vara med i den här kören. Idag är han extra stolt, för han har huvudansvar för fikat.
– Det finns alltid fika från hela världen här.
Cecilia Öhrwall har ett starkt motiv för att hålla kören i rullning.
– Tänk om jag var tvungen att fly till exempelvis Kabul och det fanns någon som var intresserad av en sång jag hade med mig från mitt land. Kanske “vem kan segla”. Tänk vad stärkt jag skulle vara, förklarar hon.
Under repet den här söndagen ekar allt emellan Laleh, “Ich bin Schnappi, Das kleine krokodil”, och den persiska låten “Soltande Ghalbha” i rummet. Flera i kören har persiska som modersmål, och får då sjunga före för att illustrera uttalet.
När repet är slut ropar Navid in alla till en ring i mitten av rummet.
Med händerna ovanpå varandras hurrar de över dagens lyckade rep. Ingen verkar ha särskilt bråttom hem, utan samtalen fortsätter långt efter att sista tonen klingar ut.
