För åtta år sedan slog klimathotet ned som en bomb för Ralf Timmerman. Nu har han lagt om sitt liv och är med och driver Sveriges första cirkulära järnhandel. Där får folk möjlighet att välja det hållbara alternativet. 

– Den största betydelsen är väl att inspirera andra, säger Ralf Timmerman, 51. 

Det rasslar när någon plockar bland de sorterade byttorna med skruvar på lösvikt. Det är ett välordnat kaos inne på den cirkulära järnhandeln i Sala. Överallt finns verktyg – gamla som nya – men alla återbruk. Hyllorna ser stadiga ut trots tyngden från vad som måste vara varenda sorts skruvmejsel en hantverkare kan behöva. Alla uppradade i noggrann storleksordning.  

– Det är ju som ett gubbdagis och det säger de själva faktiskt, säger Jennifer Johansson, 33, bakom disken.  

Ralf Timmerman, en av grundarna, står bredvid och skrattar försiktigt. Många kommer hit bara för att strosa runt i någon timme. Häromveckan hade två unga blivande finsnickare vallfärdat från Uppsala för att ta en runda i butiken.   

Startade som ett sidoprojekt

Det var med fem andra eldsjälar som han under 2021 öppnade den första butiken i Enköping. Ett projekt som till en början befann sig i lagret på Ralfs solcellsföretag. 

– Reaktionerna har bara varit positiva, många tycker att det är fint och har saknat ett sånt här sorts återbruk, säger Ralf.  

Det stora intresset för klimatet exploderade för honom 2018. Han hade börjat läsa på om växthusgaser och insåg att läget var akut. Då inleddes förändringen av familjens liv.  

– Den där årliga resan till Kanarieöarna. Den blev inställd för resten av livet, säger han.  

Sedan dess har dieselbilen bytts ut mot en elbil, köttbiten blivit halloumi och pensionspengarna flyttats till hållbara fonder. Ralf hoppas kunna inspirera fler till en mer medveten konsumtion. Själv köper han sällan något nytt, berättar han och viftar med mobilen som exempel.  

– Bank-appen slutar fungera någon gång det här året så då måste jag köpa en ny. Det blir begagnat i alla fall.  

En grön ekonomi

Per Krusell, professor i nationalekonomi, tycker att fördelen med egna hållbara initiativ är att det engagerar och inspirerar andra. Han är dock skeptisk mot att se på återbruk som en räddning av klimatet. Det sker genom ekonomi och politik.  

– Marknadsekonomin fungerar så att en resurs blir väldigt dyr när det finns lite kvar av den. Då vill företag och privatpersoner ändå inte ha den längre och användningen minskar automatiskt, säger han.  

Krusell poängterar dock att det här knapphetsresonemanget inte gäller klimatutsläppen. För att komma åt utsläppen i form av växthusgaser behövs politiska åtgärder. Det måste bli dyrt för företag och personer att släppa ut koldioxid.   

Olika konsumenter

Ralf har själv erfarenhet av den ekonomiskt motiverade kunden. Utöver de givna konsumentgrupperna i form av retrofiler och hantverksnördar har de börjat locka till sig de som är på jakt efter ett kap.  

– Vi lockar till oss folk som i vanliga fall inte skulle handlat second hand, säger han.  

Frida Hylander, expert på klimatpsykologi, tror att det finns många anledningar till människors olika konsumtionsmönster. Hon nämner ekonomi som en vanlig orsak och tror att det är viktigt att människor får rätt förutsättningar för att kunna ta hållbara beslut. 

– Det är klart det finns de med en väldigt stark moralisk kompass som lever efter sina värderingar, men att enbart förlita sig på människors klimatvänliga moral är ineffektivt, säger hon.  

Kognitiv dissonans

Hylander menar att det framförallt är vår sociala kontext som påverkar våra val. Vi anpassar oss lätt till vilka värderingar som vår omgivning uppmuntrar.  

Ibland reflekterar man inte över sina val förrän i efterhand heller. Trots att man kanske agerar mot sin moraliska övertygelse.  

– Generellt är vi rätt duktiga på att rättfärdiga våra val. Man kan säga att vi får lite kognitiv dissonans, säger Hylander.  

Det uppstår när det blir ett glapp mellan hur vi vill agera och vad vi faktiskt gör, förklarar hon. En del ändrar sitt beteende, medan andra istället intalar sig själva att deras agerande är okej.  

Våga pröva något nytt

Hylander hoppas på att fler vågar utmana sig själva när det kommer till att bryta vissa vanor. Att människor lyckas engagera varandra och skapa nya normer. Hon menar att människor ofta vänjer sig fort, speciellt när de anpassar sig i grupp.  

– Man upplever att förändring faktiskt går bra, att livet inte blev så torftigt och dåligt.  

Ralf fortsätter leva som han lär men erkänner att det finns stunder då han tvivlar. Frustrationen växer över att det händer så lite och att politiken går så långsamt.  

– Sen har jag en annan del i huvudet som aldrig skulle tillåta det. Jag vill inte stå där om 25 år och känna att jag borde gjort annorlunda.