När Cecilies pappa dör har hon svårt att sätta ord på sorgen. I stället ger hon känslorna form genom en tornadoklänning. Och det visar sig att flera känner igen sig i den.

– Sorgen blir mer begriplig när man ser den genom konst, säger konsterapeuten Eli Ronovska.

I ett radhus nära Köpenhamn, bland all världens tyger och halvfärdiga projekt står Cecilie Bønnelycke Hansen. Rummet är en kontrast till modebranschen där pengar är viktigare än kreativitet. På en maniké är små vita kvadrater från en gammal duk sydda ihop till en topp och ett par byxor.

Tvärs över bröstet står det ”Am I good enough?” skriven med svart tusch.

– Jag känner att min design ger mig en större röst än min egen, säger hon.

Hon är utbildad designteknolog i hållbar design.

Som barn var hon väldigt tyst. Av sin mamma lärde hon sig att sy för att göra sina skisser verkliga. Det kreativa skapandet blev ett sätt för henne att utrycka det hon inte kunde säga högt. Hon ville synas mer och bry sig mindre.

Efter examen vill hon förändra världen genom sina kläder. Men verkligheten kom ikapp och hon klev in i en bransch präglad av hög konkurrens och få jobb.

– Jag visste redan innan utbildningen att det var en svår bransch, men efter examen blev jag förvånad över hur svår den var, säger hon.

Dessutom blir hennes pappa svårt sjuk i cancer.

Efter flera månader på A-kassa tvingas hon att ta ett deltidsjobb i butik för att hålla ekonomin stabil. Mitt under arbetspasset ringer hennes telefon. Det är sjukhuset och att svaret på hennes pappas prover har kommit. Hon visste han var sjuk, men efter samtalet blir det tydligt. Han är obotligt sjuk i cancer.

Han dör några dagar senare.

Tomheten efter honom är enorm. Hon ser sin sorg som en tornado. Ett fenomen fyllt med ilska som förstör allt i sin väg. Det blir en ny idé till en klänning.

– Jag är ingen arg människa, så min ilska kommer aldrig ut i ord. Men den kom ut genom klänningen, säger Cecilie Bønnelycke.

”När ord inte räcker till”

Eli Ronovska är utbildad konstterapeut och hjälper bland annat klienter i sorg med hjälp av konstterapi. Hon ger människor som har svårt att prata högt om sorg en möjlighet att uttrycka sig på ett annat sätt än genom ord.

– Konst kan gestalta sorgen på ett sätt som ord inte kan. Det blir som ett nytt språk när ord inte räcker till, säger hon.

Det är en terapiform där olika uttryckssätt, som tyg eller modellering, kan bli ett sätt att närma sig och förstå sorgen. Forskning visar att när man uttrycker sina känslor genom något visuellt kan man bättre förstå och bearbeta dem.

Konstterapi kan dessutom ha en lugnande effekt på nervsystemet, vilket kan vara värdefullt när man går igenom en sorgprocess.

– Sorgen blir mer begriplig när man ser den genom konst. I början känns det som att sorgen äger en. Till slut känns det som att man själv äger sin smärta, säger Eli Ronovska.

För Cecilie var klänningen aldrig tänkt som ett sätt att hantera sorgen på. Det bara blev så under tiden hon sydde på den. Hon la upp en bild på klänningen på Instagram. Det visade sig att flera kände igen sig i tornadon.

– Den fick jättemycket uppmärksamhet, också från folk jag inte känner. Många kunde känna igen sig i min klänning, säger Cecilie Bønnelycke.

Klänningen blir en möjlighet för Cecilie att prata öppet om sin pappas bortgång. En hyllning till sin pappa och ett sätt att sätta punkt för sorgen. Den får även uppmärksamhet i medier, vilket leder till att hon får sitt första heltidsjobb inom modebranschen.

– För första gången känner jag att jag är där jag ska vara. Här kan jag se mig själv i många år, säger hon.