Trots ingenjörsexamen hade Gabriel svårt att få jobb. Som en ung person med funktionsnedsättning möts han av flera hinder.

– Det finns många fördomar och förutfattade meningar, säger han.

2021 var Gabriel Svorono 23 år gammal och redan färdig byggingenjör, efter tre år på Kungliga Tekniska Högskolan. En prestigefylld utbildning på en prestigefylld högskola gjorde att Gabriel hade stora förhoppningar när han skulle ge sig ut på arbetsmarknaden. Men det tog tvärstopp direkt.

– Det var helt omöjligt, jag fick ingen chans alls och möttes bara av tydliga “Nej, nej, nej” från arbetsgivare, säger han.

Gabriel är född med en CP-skada (cerebral pares), något som påverkat hans fysiska förutsättningar. 

– Det har gjort att jag har svårt med motoriken. Jag har svårt att gå och behöver ha ett hjälpmedel för det. Jag har även en personlig assistent som hjälper till hemma. 

Gabriel Svorono, idag 27 år gammal, bor i sin nybyggda etta strax utanför centrala Stockholm. I lägenheten får man snabbt en bild av Gabriels intressen. Det hänger gitarrer på väggarna. En keyboard står bredvid soffan. I mitten av rummet, bredvid sängen, finns rummets mittpunkt – det stora databordet med tillhörande datastol. Rummet är, vad Gabriel beskriver, en klassisk mancave. Det enda som sticker ut är alla schackböcker – en hobby som han utövat på hög nivå.

– Schacket har varit som en fredad zon. Där har man alltid varit accepterad och min funktionsnedsättning har inte varit ett hinder. På jobbmarknaden har det varit svårare, säger han.

Han blickar ut på innergården och återvänder till när han sökte arbete som byggnadsingenjör.

– Jag fick mig en rejäl tankeställare och visste inte hur jag skulle göra, säger han.

Nicklas Mårtensson, delar Gabriels bild av svårigheterna på arbetsmarknaden för personer funktionsnedsättningar. Nicklas är styrelseordförande i Funktionsrätt Sverige, en organisation som företräder över 400 000 medlemmar med kognitiva, psykiska och fysiska funktionsnedsättningar. 

– Sysselsättningsgraden – andelen folk som är i arbete, är 80 procent för befolkningen i stort. För människor med funktionsnedsättning är siffran bara 50 procent. Det är en alldeles för stor skillnad, säger Nicklas Mårtensson.

Nicklas Mårtensson tror inte att det finns någon enskild orsak. Det finns snarare flera utmaningar, menar han.

– Rekryteringen är inte anpassad för människor med funktionsnedsättning. Formulären och arbetsintervjuer utesluter vissa personer direkt. Forskning visar att rekryterare gärna anställer människor som är lik de själva.

Den svenska arbetsmarknaden behöver bli bättre på att anpassa sig. Det finns en stor okunskap bland svenska företag kring vad som faktiskt gäller.

– Det finns hjälp att få från myndigheter. Från Arbetsförmedlingen får man ett lönebidrag om personen inte kan jobba 100 procent, säger Nicklas Mårtensson.

Han rekommenderar att personer med funktionsnedsättning gör det tydligt för arbetsgivarna kring vad man behöver hjälp med och hur man kan lösa problemet.

– Man måste hitta det som behövs för att få pusslet att matcha. Alla har olika styrkor och svagheter och vi som samhälle ska ge förutsättningar för personer med funktionsnedsättning, säger Nicklas Mårtensson.

En fysisk tillgänglighet och anpassning är något som Gabriel har på sin nuvarande arbetsplats.

– Jag har, förutom min rullstol, personlig assistans samt en specialanpassad arbetsstol som jag fått från Arbetsförmedlingen. Lokalerna är anpassade, då vi har många besökare som sitter i rullstol. 

För Gabriel kom lösningen väldigt spontant. På ett sätt han själv inte hade räknat med:

– Ett assistansbolag hörde av sig till mig. På intervjun satt en chefsjurist och ställde mig massor av svåra juridiska frågor. Jag tyckte själv att det inte gick så bra, men blev väldigt glad när jag fick ett erbjudande om anställning. Det var som att få ett drömjobb.

Gabriel tror att, i det här fallet, var hans funktionsnedsättning snarare till hans fördel. Han arbetar idag som assistansjurist, där han hjälper funktionshindrade med stöd och service.

– Personer med funktionsnedsättning är vår målgrupp. Jag har själv varit assistanskund i flera år innan jag blev anställd. Jag förstår hur det funkar och har en god relation med cheferna sedan innan.

Just nu känner Gabriel att han är nöjd med tillvaron. Han ler när han pratar om sitt liv:

– Jag vill fortsätta hjälpa funktionshindrade. Nu är jag på en bra plats för att kunna påverka. Jag vill hjälpa ännu mer och ännu fler.