John Promise har startat rörelsen “dribbla mot psykisk ohälsa”. 

Efter att han förlorat sin storebror insåg han hur svårt det är för män att prata om sina känslor. Nu blir varje pass med fotbollen en chans till samtal.

– Jag ville uppmuntra män att våga prata mer, säger John Promise, 24 år.

Det är en eftermiddag i januari. Mobiltelefonen ringer, men John Promise sover och hör den inte. En kvart senare ringer det igen. Den här gången vaknar han. Det är hans mamma. Hon berättar att Johns 31-åriga storebror har dött.

– Det var så overkligt. Det klickade inte riktigt.

John visste att hans storebror hade varit sjuk länge. Familjen hade skickat pengar till storebrodern i Uganda så att han kunde få vård. Men samtalet kom ändå som en chock. Hela livet vändes upp och ner, berättar han.

Men tre saker hjälpte honom att må bättre: hans tro, fotbollslaget och att prata ut med sin chef Michael. Till en början tyckte han att det kändes konstigt att prata om sina känslor.

– Han var där och bara lyssnade. Jag insåg att när jag vågade prata fanns det någon slags tröst i det.

Det inspirerade honom till att starta rörelsen “dribbla mot psykisk ohälsa”. Vilket går ut på att han tar med en fotboll på stan, passar den till främlingar och pratar om det som känns jobbigt.

Normen är att vara tuff

Det är fler killar än bara John som tycker att det är läskigt att prata om sina känslor. Men att bära på dem i tystnad kan leda till mer stress och ångest, enligt en studie från Nordiska ministerrådet.

Att många killar inte vågar berätta hur de känner kan bero på samhällsnormer, menar samma studie. Att ständigt anpassa sig och inte visa sig sårbar bidrar till att psykisk ohälsa ökar bland unga. 

Margaretha Larsson, expert på psykisk ohälsa hos barn och unga, säger att om man mår dåligt under en längre tid kanske man inte orkar gå till skolan. Det kan hjälpa att prata med andra.

– När man pratar med andra människor kan man hantera de här situationerna som man är bekymrad för, säger hon.

Dribblar mot psykisk ohälsa 

Den gula fotbollen studsar mot kullerstensgatan, men John har full kontroll. Plötsligt passar han bollen till två kvinnor som är ute på morgonpromenad. De skrattar lite och passar tillbaka till John. 

– Ibland intervjuar jag de jag passar. Pratar vilka jobbiga saker de har gått igenom och hur de mår, säger han. 

Intervjuerna filmar han och lägger ut på sociala medier. Till vardags jobbar han som kameraman och produktionsassistent på ett filmbolag. Att klippa ihop korta videos till instagram är inget nytt för John.

Men hur hänger fotboll ihop med psykisk ohälsa?

– För mig så var fotboll en trygg plats där jag kunde komma bort från mina svåra tankar, säger John.

Margaretha Larsson säger att rörelse är viktigt för ungas psykiska mående. Fotboll eller annan träning distraherar från jobbiga tankar, menar hon. 

– Unga skapar ett tankemonster, och den äter upp deras tid. Att bli trött i kroppen gör att man inte orkar tänka, säger hon.

“Fotboll betyder allt för mig”

Strålkastarna runt fotbollsplanen lyser på John och fotbollslaget Cosmos. Killarna har på sig västar i gult, blått och rött och står i en ring mitt på planen. Över ljudet av hårda passningar hörs skratt och hejarop.

John och de andra tränarna går fram och säger till spelarna att sluta skoja, på söndag är det säsongspremiär i division 3. Skratten dör ut, deras blickar är fastlimmade på bollen.

Wendel, 19 år, är en av spelarna i Cosmos. För honom är det inte bara ett fotbollslag utan en familj. Han kom till Sverige från Brasilien för tre år sen, det var tufft att hitta kompisar. Han började i ett fotbollslag, men då förstod han inte tränarens instruktioner. 

–  Det var ganska svårt för mig och jag kände mig ensam, säger Wendel. 

Men sen började han spela för Cosmos. Wendel berättar att det finns många spelare från olika länder och det gjorde det lättare för honom att få vänner. De stöttar varandra, både på och utanför planen.

–  Fotboll betyder allt för mig. När jag har för mycket stress av skolan eller jobbet så hjälper det mig att ta det lugnt liksom, säger Wendel och ler brett.

Dribbla ett helt maraton

Nu är det lite över ett år sedan Johns storebror gick bort.

I maj 2025 dribblade han en boll i 42 kilometer. Han livestreamade maratondribblingen för att samla in pengar till välgörenhetsorganisationen Mind och ett flyktingläger i Uganda, som han själv spenderade tid i som barn. 

Nästa steg är att dribbla ännu längre. Samla in mer pengar till välgörenhet. Och att Cosmos ska få spela i allsvenskan.

–  Men jag skulle inte säga att fotboll är den bästa lösningen för att hantera känslor. Det bästa är att prata om det, säger John.