Allt fler unga lever med en ständig oro för klimatet. Till skillnad från mycket annan ångest är den här en logisk respons på ett verkligt hot.

– Jag kände det som en existentiell dread, berättar Nathalie Häggbom, 20 år.

Första gången hon hörde om klimatförändringarna var på geografilektionen i grundskolan i Stenhamra. Därefter dök ämnet upp i nästan alla skolämnen.

– Det var alltid en massa katastrofer och jag kände mig så liten och maktlös. Jag var ganska ensam om att känna så i min klass, säger hon.

Hon började läsa på mer och införde striktare regler i sitt eget liv. Idag äter hon nästan bara vegetariskt, köper second hand och undviker AI. Samtidigt håller hon sig ständigt uppdaterad genom klimatrelaterade konton i sociala medier.

Kunskapsparadoxen

Men kunskap om klimatkrisen har också lett till en svår oro för Nathalie. 

– Man känner hopplöshet och skam för att man inte gör allt man själv kan göra och en rädsla för hur det ska gå för oss egentligen, säger hon.

Nathalie beskriver känslan som ett ständigt närvarande mörker. Och hon är långt ifrån ensam. Enligt en studie publicerad i The Lancet Planetary Health uppger 60 procent av unga globalt att de är mycket oroliga för klimatet.

En befogad oro

En som också brottats med klimatångest forskaren Marlis Wullenkord.

– Hela mitt livs beslut att bli forskare är nog ett resultat av min egna klimatångest, säger hon

Marlis Wullenkord, forskare i miljöpsykologi, menar att oron är logisk – och befogad.

– Unga människor kommer att leva med konsekvenserna mycket längre än äldre generationer, samtidigt som de haft mindre inflytande över besluten som lett hit, säger Marlis.

Att helt bli av med ångesten är heller inte nödvändigtvis målet.

– Då riskerar man att förneka klimatförändringarna. Det handlar snarare om att hantera oron på ett konstruktivt sätt, säger hon.

Ta känslorna på allvar

Ett första steg är att sätta ord på det som känns svårt. För Nathalie handlar oron ofta om konkreta scenarier. Ett av de värsta är att golfströmmen skulle ändra riktning. När isarna smälter blir havsströmmarna mindre pålitliga. Därför har forskare länge diskuterat om detta skulle kunna hända. 

– Det skulle göra Norden så kall att många skulle behöva flytta, säger Nathalie.

En annan oro hon har är att virus lättare kommer spridas i vårt varmare klimat.

– Det är väldigt många gamla bakterier i de här polarisarna som kan släppas ut om de smälter, säger Nathalie.

Enligt Marlis är det viktigt att ta sådana tankar på allvar och inte avfärda oron för att man själv känner sig osäker.

Sök professionell hjälp

Nathalies föräldrar märkte hur hårt klimatångesten tog på henne och bestämde att hon behövde prata om det med någon.

– Jag har pratat både med professionella vuxna och folk i min ålder, säger Nathalie.

Marlis menar att personer som lättare hanterar känslor generellt, också lättare hanterar klimatångest. 

Hitta likasinnade

Trots det jobbiga menar Marlis att det är viktigt att hitta mening i sitt liv och tänka positivt. Klimatengagemang kan för många vara ett sätt att hantera klimatångesten.

Att dela oron med andra kan minska känslan av ensamhet, och att engagera sig kan skapa en känsla av hopp.

För Nathalie har klättringen blivit en sådan plats, där hon möter andra med samma engagemang för klimatet. 

Agera

Nathalie skriver under namninsamlingar och kontaktar beslutsfattare. Men framförallt sprider hon information i sociala medier.

– Att prata om det ger mig lugn, säger hon.

Men engagemanget kräver också balans.

För Nathalie har lösningen blivit att aktivt följa konton som också lyfter fram positiva nyheter om klimatet.

En djupare oro

– Det som skrämmer mig mest är människors ovilja att bry sig om andra, säger Nathalie.

Enligt Marlis är orosnivåerna högre i länder som drabbas hårdare av klimatförändringarna, som Indien och Filippinerna.

– Det påverkar inte oss i norra Europa på samma sätt, men så småningom kommer vi också påverkas av det. Och då kommer det vara för sent, säger Nathalie.

Frågan om ansvar blir därför central.

– Politiker och institutioner har ett stort ansvar att minska utsläppen och motverka klimatförändringarna. Det är avgörande för ungas psykiska hälsa, säger Marlis. 

Samtidigt menar hon att samhället behöver rustas för framtiden, med bättre tillgång till psykologiskt stöd för unga. 

För Nathalie har klimatkrisen påverkat hennes framtidsdrömmar. Hon vill bli marinbiolog och arbeta med att skydda haven. Och trots att oron finns kvar är det också naturen som ger henne kraft att fortsätta.

– Det finns så mycket kvar att kämpa för, säger Nathalie.