I fisket har 17-åringarna Olle Danielsson, Simon Svensson och Leopold “Leo” Fång funnit ett gemensamt intresse som ger glädje och får dem att må bra. Fisket blir en tillflyktsort bort från jakten på Snapchat-streaks och Tiktoks kortvariga dopaminkickar. 

– En fisketur ger ofta alla känslor, berättar Olle.

Norr om Kolmårdens djurpark bryter tre mopeder skogsfriden med sitt smattrande ljud. Dammet lyfter från den sandiga och torra vägen. Mopederna är kompisarnas nyckel till frihet.

Fiskespön som sticker upp ur ryggsäckarna skvallrar om hur killarna tar tillvara på eftermiddagen efter en dag i skolan. De stannar alldeles i närheten av vattenbrynet vid Lövsjön, här ligger fiskevårdsföreningens lånebåt som tar grabbarna ut på vattnet för att fiska. 

När båten knuffas ut i vattnet vet inte kompisarna om att den här eftermiddagen ska bjuda på många napp från både abborre och gädda. Men en sak kan man vara säker på:

– Man har alltid något att berätta efter en fisketur, säger Simon Svensson och menar att precis vad som helst kan hända.

En växande ungdomsrörelse

Antalet ungdomar i föreningen Sportfiskarna har ökat med nästan 50 procent på fem år och ökningen märks även ute vid fiskevattnen där fler unga deltar i deras aktiviteter. 

Hanna Eriksson är barn- och ungdomsansvarig på Sportfiskarna. Hon ser fördelar med att fler unga fiskar.

– Forskning visar att man mår bra av att vara vid vatten. Man blir lugn och man känner sig trygg, säger Hanna Eriksson.

Hon berättar att fisket kan bryta en alltför stillasittande vardag och bli ett avbrott från skärmar. Detta märks ute i ekan på Lövsjön:

– Vem är det som vill något nu då? suckar Leopold “Leo” Fång och tar fram den plingande telefonen från botten av väskan. 

“Vad kan lilla jag göra?”

Det finns en outtalad tävling mellan kompisarna och de gnabbar hjärtligt med varandra för att avgöra om en mört borde räknas som minuspoäng och om Simon verkligen höll i tafsen när gäddan lossnade från kroken. 

Men i det lättsamma finns också ett allvar närvarande.

– Man undrar – kommer det här finnas kvar? frågar sig Leo när han sveper med blicken över naturen.

– Jag kommer ihåg när man var sju år och fick mycket fisk, nu är det annorlunda. Nu får man nästan inget, säger Olle Danielsson.

Han tycker att det är en tråkig utveckling och upplever en viss hopplöshet.

– Vad kan lilla jag göra? frågar han sig.

Hanna Eriksson på Sportfiskarna menar att de har ett svar. 

– Vi tar med skolklasser ut och de får vara med och höra, lukta och känna på naturen och verkligen få en upplevelse av ett vatten i skolans närmiljö – något de har en koppling till, säger hon.

Projektet heter Skolbäcken och eleverna lär sig om naturen runt vattnet. De får också vara med och skapa en förbättring. Fisken får förbättrade miljöer för fortplantning eller så planteras träd som skapar förutsättningar för en rikare biologisk mångfald. 

– De får vara med och vara fiskarnas hjältar, berättar Hanna Eriksson.

Samarbete i båten

Olle duckar så att Simon kan kasta och plötsligt har Simon sin tredje gädda för dagen på kroken. När fisken lyfts upp i båten hjälper Leo till. 

Trots att Olle upplever att hans egen möjlighet att påverka är liten så är både han och fiskekompisarna beslutsamma om att dra sina strån till stacken. Simon blöter ner sina händer innan han tar i gäddan och förklarar att det är för att skydda fiskens slemskikt.

– Och så ska man hålla gälarna intakta, berättar han.

Varsamt hanterar han gäddan som raskt simmar ut ur hans händer när han lägger ner fisken i vattnet.

Hanna Eriksson har ett till tips till alla fiskesugna som vill att fisket ska vara hållbart:

– Testa på att fiska flera arter och olika typer av fiske. Jag älskar bottenmete till exempel, förklarar hon entusiastiskt. 

Bubblan spricker

Leo ror fram till den sista fiskeplatsen, en vindstilla plats nära en ö i sjöns bortre ände. En hackspetts ihärdiga hackande är det enda som hörs ut över sjön. 

Det blev fler gäddor och abborrar än vad någon av killarna hade förväntat sig. Efter 15 napp och halvvägs in i fisket blir det svårare och svårare att hålla ordning på fångsterna. Vem som vann tävlingen är det inte längre någon som bryr sig om.

Solen står lägre och skuggorna blir längre. Verkligheten utanför den bubbla som fisketuren tycks vara gör sig påmind.

– Det kommer bli kallt att köra hem med moppen, konstaterar Olle som glömt handskarna hemma.