Christina Karamouzi, 20, är den första svensken någonsin att vinna en NCAA-titel i USA:s högsta collegebasketliga. Finalen spelades inför en fullsatt arena.

“Engagemanget för matcherna visade att intresset för dambasket på collegenivå inte är en trend”, skriver medarrangören.

I omklädningsrummet sitter Christina Karamouzi. Träningskläderna är på, håret är uppsatt i en bulle och hon äter frukost med en plastsked ur en matlåda. För tre veckor sedan blev hon den första svensken någonsin att vinna NCAA – USA:s högsta collegebasketliga.

Karamouzis lag, UCLA Bruins, spöade South Carolina med 79–51 i finalen, som följdes av 9,9 miljoner TV-tittare. Det var den tredje mest sedda NCAA-finalen på damsidan någonsin. 

Hon berättar att det fortfarande känns overkligt.

– Vi i laget är liksom i vår egen bubbla. Det kändes typ som en vanlig match nästan. Och så hör man hur många som kollade och då tänker man “Oh wow. Jag var där”, säger Karamouzi.

Typ som ett fullsatt Globen

Matchen spelades på ett slutsålt Mortgage Match Up Center i Philadelphia. 15 856 basketfans satt på läktarna. Det är typ lika många som får plats i Globen i Stockholm. 

Kelly Triplett, marknads- och kommunikationschef för medarrangören Arizona Sports & Events Alliance, menar att damcollegebasket just nu har ett rejält uppsving.

“Intresset fortsätter att växa i en otrolig takt. Sporten får uppmärksamhet både nationellt och globalt. Och publiken reagerar med kraft på den höga talangnivån”, skriver Kelly Triplett i ett mejl.

Kelly Tripplet tror att framtiden för dambasket är ljus och att större investeringar kommer att ge sporten möjlighet att växa. Hon skriver;

“När dambasket får den scen och det stöd den förtjänar dyker fansen upp i massor.”

I finalen blev den svenska 20-åringen inbytt i matchens slutminuter och stod på planen när slutsignalen gick.

Hur kändes det att spela inför en så stor publik?

– Jag såg inte riktigt hur mycket folk det var. När jag klev in på planen tänkte jag mest: Men Gud. Vad är det som händer?

“Fokusera på den lilla cirkeln”

Under säsongen har media skrivit mycket om Karamouzis lag, UCLA Bruins, som har varit favorittippade från start. Hon berättar att pressen utifrån ibland har varit distraherande. För att palla med pressen har laget varje vecka under säsongen gjort en mental övning tillsammans.

Övningen går ut på att rita en liten och en stor cirkel på ett papper. I den stora cirkeln skriver spelarna saker som de inte har kontroll över. I den lilla skriver de saker som de har kontroll över.

– I min lilla cirkel står det till exempel “mindset, consistency och energy”. I den stora står det “other people’s opinions och social media”, säger hon.

Innan finalen ritade coachen upp cirklarna på tavlan i omklädningsrummet. Sedan skrev alla i laget sina namn i den lilla cirkeln.

– Vi har varit så tajta hela året. Det är det som har tagit oss så långt. Jag tycker att man ser det när vi spelar. Vi gör varandra bättre, säger hon.

Ta det inte för seriöst

När Karamouzis var tre år lekte hon basketträning med sina föräldrar. Och när hon blev gammal nog började hon spela för Skuru Basket, där hennes föräldrar coachade.

Efter högstadiet var riksidrottsgymnasiet i Luleå ett självklart val. Men tiden i Luleå blev inte riktigt vad Karamouzi hade tänkt. De två första åren brottades hon med skador och tvingades stå över de flesta matcherna. När hon väl var skadefri och spelade blev pressen på sig själv därför stor.

– Jag var så stressad att jag inte skulle ta mig till college i USA. Det tankesättet var inte bra för mig, säger hon om skadeperioden.

Med tålamod, rehab och mycket stöd från närstående kunde hon ta sig tillbaka. Och under den sista säsongen i Luleå spelade Karamouzi alla matcher.

Vad är ditt råd till unga idrottare?

– Om du gör jobbet så kommer det löna sig. Men ta det inte för seriöst. Du kan inte kontrollera om du skadar dig.

Målet är WNBA

Karamouzi går första året på college och ska fortsätta spela för UCLA Bruins nästa säsong. Innan dess ser hon fram emot en sommar med det svenska U20-landslaget. I framtiden vill hon spela som proffs i Europa.

– WNBA är också ett mål, berättar hon.

Efter finalen blev alla lagets sistaårselever draftade till WNBA, den högsta amerikanska basketligan, och har nu lämnat skolan. I omklädningsrummet står det en massa möbler och grejer som de har lämnat efter sig.

– Jag kommer sakna dem, säger hon.