15-åriga Molly Briscoe har tagits ut till Australiens U19-landslag i innebandy – mitt under slutspurten av nian och de nationella proven. Nu måste hon balansera skolan med en stor, men kostsam, dröm

– Det kommer vara stressigt, men en sån här chans kanske inte kommer igen, säger Molly Briscoe.

Molly står lutad mot sitt skåp i skolans korridor, medan sorlet från elever och smällande skåpdörrar ekar mellan väggarna. 

Armarna är fulla av böcker när telefonen plötsligt plingar till.

Ett meddelande från pappa.

”Vill du vara med i Australiens landslag?”

– Oh my God, är orden som kommer ut från Molly medan hon hoppar upp och ner.

Resten av dagen går hon runt med en känsla som hon inte riktigt vill släppa taget om.

 – Det lyste upp i mitt hjärta.

Molly Briscoe är uppvuxen i Sverige med en svensk mamma och en australisk pappa. Hon har tillbringat mycket tid i Australien.

Upptäcktes av en slump

Vägen till landslaget började oväntat. Mollys föräldrar var i en innebandybutik i Sverige, när de hörde en australiensisk dialekt. De började prata, med vad som visade sig vara representanter från Australiens herrlandslag.

Samtalet ledde till kontakt med huvudtränaren för Australiens U19-landslag. Kort därefter skickades videoklipp från Mollys matcher och träningar.

Efter över ett års uppföljning kom beskedet i januari: hon var aktuell som tredje målvakt.

Men beslutet att åka var inte självklart.

– Jag skulle missa väldigt mycket prov för att kanske inte ens få spela.

Men situationen förändrades snabbt.

Förstamålvakten lämnade återbud och plötsligt var Molly aktuell som andramålvakt. Då blev beslutet enklare.

Den 27 april åker landslaget till Sundsvall för ett träningsläger. Därefter reser de vidare till Italien för att spela VM mellan den 6 och den 10 maj.

Skola

Valet att åka gör att Molly missar flera nationella prov. När hon kommer hem väntar kompletteringar direkt. Det innebär en intensiv period där idrott och skolarbete måste balanseras. Hon kommer att vara borta i över två veckor. Samma dag som hon landar i Sverige igen kommer hon att göra ett matematikprov. 

– Lite småjobbigt, med tanke på att min klass typ kommer att vara klara med alla NP.

När Molly skulle berätta för sin mentor att hon blivit uttagen var hon lite orolig. Men fick stöd av honom direkt.

– Du ska åka, vi löser resten, sa mentorn till Molly.

Ändå finns en oro kvar. Samtidigt som NP ligger i bakhuvudet har hon ett mästerskap framför sig.

– Jag har sagt till mig själv att inte försöka tänka på proven för mycket.

Men att prioritera landslaget innebär inte att ansvaret försvinner. I handbagaget finns skolböckerna, redo att plockas fram mellan resor och matcher.

Drömmen kostar

Att spela i Australiens landslag är dock långt ifrån gratis. Spelarna betalar själva för mästerskap, resor, boende och utrustning. För Molly handlar det om cirka 35 000 kronor.

– Bara kläderna kostade runt 7 000 kronor.

För att finansiera en del har familjen startat en insamling via sociala medier, där människor både har swishat och delat vidare.

– Det är många som har hjälpt till, även folk jag inte känner. Det betyder jättemycket.

Bidragen har varierat från några kronor upp till 200–500 kronor och har nästan täckt kostnaden för kläderna.

För lagkamrater som reser från Australien är kostnaderna ännu högre, omkring 85 000 kronor per spelare enligt assisterande tränaren Shannon Barnes.

– Det gör det svårt för många, säger Shannon Barnes.

Vissa har inte möjlighet att delta på grund av den höga summan. Laget är därför beroende av sponsorer och insamlingar. Till skillnad från Sveriges U19-landslag där förbundet står för alla kostnader.

– I Australien måste man ofta förklara sporten, säger Molly.

Shannon Barnes berättar att sporten växer, men att den konkurrerar med större idrotter som australiensisk fotboll och cricket. Målet är att utveckla den långsiktigt, bland annat genom samarbete med International Floorball Federation.

Landat i Sverige 

När turneringen är över står Finland som vinnare och Sverige tar silver. Australien slutar på tolfte plats.

Molly och laget är nöjda med resultatet. Erfarenheten och gemenskapen väger tyngre än placeringen.

Molly gjorde sitt matteprov dagen hon landade i Sverige igen. 

– Det var jobbigt, säger hon och berättar att det nu väntar tre ytterligare NP som ska kompletteras. 

Hon ångrar inte att hon åkte, men nu kommer hennes fokus att läggas på skolan. Om hela resan ska sammanfattas i ett enda ord är det tydligt vad som passar bäst för Molly:

– En upplevelse.