Glädje, skratt och gemenskap är vad du kan vänta dig om du prövar sporten agility. 

 – Det är det roligaste som finns, säger Isabella.

På en agilitybana norr om Stockholm träffas ungdomar varje tisdag för att träna agility. Först på banan är 20-åriga Isabella tillsammans med hunden Wilda, som är en jack russell terrier. Wilda kommer springande med svansen i vädret. Hennes vita päls glänser i vårsolen. Isabella är tränare för gruppen och har kommit tidigare för att förbereda banan inför dagens pass. 

På agilitybanan gäller det att hund och förare litar på varandra. I agility gäller det att hunden tar sig genom en bana med hopp, tunnlar och slalom-moment så snabbt som möjligt utan fel. 

Enligt etologen Irene Westerholm kan umgänge med hundar även stärka vårt välmående. Hon har hållit på med agility i över 20 år och jobbar idag med hundutbildning. 

– Rapporter visar att vi sover bättre med en hund nära och att ögonkontakt ger ökat oxytocinpåslag.

Enligt henne kan hundar minska stress och skapa trygghet. 

– Hundar är fantastiska. Det finns studier som visar att umgås med hundar kan snabba på läkningsprocessen hos personer som är sjuka.  

Det rasslar om grusvägen och flera bilar rullar in på parkeringen. Det hörs hundskall från bakluckorna. Det märks att både hundarna och förarna är taggade. Idag ska de träna på att genomföra en hel bana i ett flyt för att träna inför kommande tävlingar. 

Isabella börjar med att visa banan. Hon släpper ned Wilda framför det första hindret och ber henne att vänta medan Isabella gör sig förberedd. Kör, skriker hon, och Wida rusar iväg över det första hindret. Isabella springer bredvid och ger henne korta kommandon som förklarar vad hon ska göra. Wilda reagerar direkt på kommandon som “vänster”, “höger” och “över”. 

Isabella har tränat agility sen hon var sex år gammal. Hon berättar att hon började med några lånehundar då hon inte hade någon egen hund. Kärleken till sporten fann hon direkt. 

– Man får verkligen ett så himla starkt band med sin hund när man utvecklas tillsammans.

År 2019 fick Isabella sin första hund, och det är Wilda.

Vad är det bästa med Wilda? 

– Hon är en helt fantastisk hund. Hon är social, väldigt påhittig och glad. 

Tillsammans har de tränat och tävlat agility i över sex år och bandet mellan dem har bara blivit starkare. 

– Vi har åkt runt på många tävlingar i Sverige, berättar Isabella. 

Hon minns särskilt en av deras första tävlingar i klass ett, som är den lägsta svårighetsgraden, under coronapandemin. Då såg förutsättningarna lite annorlunda ut – något som gynnade henne och Wilda. 

För Wilda brukar tävlingsmiljöerna vara en utmaning. Höga ljud, visselpipor och skällande hundar kan lätt störa koncentrationen. 

– Det är ofta flera hundar i hallen som skäller och låter, säger hon.

Men den här gången var det lugnare än vanligt, med betydligt färre hundar i lokalen under loppen. 

När loppet var över stod Isabella och Wilda som vinnare.

– Även om det såklart är kul att vinna, är vårt mål alltid att ha roligt och inte tänka på placeringen, säger hon.

Isabella har sedan ett år tillbaka varit tränare i klubben Svensk Hundungdom. Det hon tycker är roligast med tränarrollen är att se de aktivas glädje när de klarar nya övningar. 

Vid hopp-hindrena står en flicka och övar med sin hund. Flickan heter Siri och är 9 år gammal. Det här är hennes första agilitykurs. Idag är det deras sjätte träningspass. Hennes hund heter Saga och är en dvärgschnauzer.

Vad är det bästa med agility? 

– Det är att man får röra på sig och får mer sällskap med sin hund. 

Siri förklarar att hon främst tränar för att det är roligt, men att hon även skulle vilja tävla. Ett perfekt läge för Siri och Saga att visa sina kunskaper blir på nästa klubbmästerskap. 

Siri tycker mycket om att ha Isabella som tränare.

– Det bästa med Isabella är att hon är så bra på att förklara banor med sin hund.

För både Isabella och Siri handlar agility om mer än bara tävling. Det handlar om gemenskapen med sin hund. 

Något som även Irene Westerholm håller med om. 

Hon menar att agility stärker relationen mellan människa och hund.

– Det blir ett samarbete över artgränserna som är svårt att uppnå. Det är oslagbart att kunna hålla på med en sport där man kan förlita sig så mycket på varandra.