Olivia Sundberg, 26, har skrivit poesi sedan tonåren. I sitt “trygga rum” får livets händelser och känslor en plats att finnas i.

– Skrivandet är som en förlängning av mig, säger Olivia.

Olivia Sundberg har alltid skrivit. Så länge hon kan minnas har dagböckerna varit med henne. När Olivia var i sina tonår började dagboksanteckningarna förvandlas till något annat. Anteckningarna blev kortare, samtidigt som orden blev starkare. Olivia hade funnit poesin – och sedan dess har hon varit fast i det hon kallar för sitt “trygga rum”.

– Att låta det (känslorna) finnas på en annan plats än i sig själv. Det är ett väldigt tryggt rum att kunna få finna sig i, säger Olivia.

Olivia Sundberg, 26, är poet och lever på sitt skrivande. Att just poesin blivit utlopp för Olivias skrivande tror hon både landade naturligt och kan bero på poesins form.

– Det kändes väldigt naturligt, det här var det jag skulle göra, menar Olivia.

– Om man lyckas kan man få plats med så himla mycket med så få ord och rader. Något så litet kan kännas så stort – det är häftigt, menar Olivia.

Olivia hittar inspiration till dikterna i livets alla hörn, skrivandet har inga begränsningar. Livets stora teman som kärlek, sorg och glädje fyller hennes texter.

– Det är livet i sig som inspirerar mig, och livet handlar ju om allt det där, säger Olivia.

Poesi skiljer sig mycket från andra textgenrer. Då poesi inte behöver följa grammatiska regler kan den ge andra perspektiv på livet och världen, i jämförelse med vissa andra textgenrer. Det menar Hedvig Ljungar, forskare i litteraturvetenskap.

– Jag tänker att det är en känsla som man inte kan fånga i det grammatiskt korrekta språket. Jag tror att man kan få tag på andra sidor i sig själv genom poesin, säger Hedvig Ljungar.

När poesin blev diktsamlingar

Det var genom en blogg som Olivia Sundberg började att dela sina dikter. Genom att dela sina dikter fick hon se sin poesi leva vidare till andra.

– Det där mötet med läsaren har jag alltid tyckt är spännande – vad som händer med texterna när de lämnat mig, säger Olivia.

För att ta det ett steg längre började Olivia skicka sin diktsamling till olika bokförlag. Till slut nappade det och vid 19 år debuterade Olivia Sundberg med sin första publicerade diktsamling.

Det kan kännas utlämnande att dela texter som handlar om personliga upplevelser. Olivia förstår den känslan, men säger själv att hon inte sett det på det viset. Olivia vet att hon inte är ensam i de upplevelser och känslor som hennes dikter grundar sig i.

– Botten i mig är botten i dig – för vi är ju i grunden samma, förklarar Olivia.

När tiden formar en

Det har gått sju år sedan Olivias första diktsamling kom ut som bok. Sedan dess har samlingen fått två tillskott – den senaste släpptes i år.

Olivia tar fram sin senaste diktsamling. På omslagets baksida står det: “Tiden förändrar, men aldrig skulle den förändra mig.”.

Genom tiden som går finner vi oss alla i nya situationer och känslor. Olivia tycker att just tiden är intressant. Sedan sin första diktsamling har tiden gått, Olivia har blivit äldre och får uppleva helt andra saker. Samtidigt förblir hon alltid samma människa – oavsett vad hon är med om.

– Jag tycker det är häftigt – att tiden alltid går. Samtidigt som allting ändras är man ändå själv skyddad på något sätt, berättar Olivia.

När Olivia blir ett med skrivandet

Skrivandet är inte begränsat till en särskild tid eller plats. Det finns alltid med Olivia, vare sig hon skriver på papper hemma i lägenheten eller i mobilen på bussen.

Poesin blir ett sätt att få utlopp för känslor. Genom att skriva om känslorna tycker Olivia att hon kan förstå sig på dem bättre.

– Att känna saker och på något sätt förstå de där känslorna. Ibland kan det ju vara läskigt när man inte riktigt gör det, säger Olivia.

Hedvig Ljungar påpekar detta som en av poesins möjligheter. Det finns forskning kring att använda skrivandet som ett sätt att förstå sig själv och det är något som även Hedvig Ljungar tycker sig se.

– Jag tror absolut att det kan hjälpa en att förstå sig själv och även andra. Också att förstå världen och vår relation till varandra, säger Hedvig Ljungar.

Olivia Sundberg berättar om skrivandet som sin finaste vän. Det är en välkomnande och trygg plats som alltid finns med henne.

– Jag vet inte riktigt vad jag skulle vara utan det, säger Olivia.