Jämtlandsfjällen är känt för skidåkning och fjällvandring. Och nu – uran.

Sedan årsskiftet kan bolag ansöka om att bryta metallen. Men experter och lokalbor är oroliga för miljöriskerna.

– I dagsläget vet vi inte hur stor risk gruvan egentligen innebär, säger experten Jon Petter Gustafsson.

Genom vardagsrumsfönstret i Edsåsen syns böljande fjäll med snövita toppar. De första vårtecknen har precis kommit till Jämtland – gula tussilago växer i trädgården. En gunga vajar i vinden, en skejtboard står på altanen. 

– Det är vackert, det är vilt, det är rått. Det är liksom relativt orört ändå, säger Sandra Eriksson, en aktivist, när hon tittar ut genom fönstret. 

Här bor Sandra med sin man och två barn. 

Men det är något som man inte kan se genom fönstret, som får Sandra att oroa sig.

Längs fjällkedjan, under marken, gömmer sig alunskiffer. En bergart fullpackad med olika metaller men också miljöfarliga ämnen. Bland annat uran. 

Sedan årsskiftet kan bolag ansöka om att öppna gruvor för att bryta ut uran från alunskiffer. Bolaget Aura energy vill öppna en gruva i byn Oviken. Åtta mil från Sandra och hennes familj.

Naturskyddsföreningen är mot gruvplanerna. Jonas Rudberg som är gruvexpert för organisationen säger att alunskiffer ofta hittas vid bra jordbruksmarker. De förstörs om man öppnar en gruva. Alunskiffergruvor släpper också ut mycket koldioxid, förklarar han. 

– Om man vill bo kvar på orten när man har växt upp kommer man ha ett industriområde istället för natur, säger Jonas Rudberg.

Alunskiffer innehåller giftiga metaller

Jon Petter Gustafsson är professor på Sveriges lantbruksuniversitet och har forskat om just alunskiffer. Han förklarar att metallerna som bolaget vill bryta ut ur alunskiffer är vanadin och uran. Den första används bland annat för att göra stål starkare och den andra som bränsle till kärnkraft. Men att bryta ut metallerna är inte riskfritt. 

–  Alunskiffer innehåller väldigt många olika metaller. Inte bara de som man är ute efter. Utan också en hel del andra, som inte är lika nyttiga – utan tvärtom kan vara giftiga, säger Jon Petter Gustafsson. 

När man bryter ut vanadin och uran ur alunskiffer läggs de giftiga ämnena åt sidan som en restprodukt.

I en perfekt gruva ska metallerna hanteras på ett säkert sätt så att de inte rinner ut och förstör miljön. Men hittills har ingen visat en miljösäker metod för att bryta alunskiffer i stor skala, säger han. 

– Jag kan inte utesluta att de kommer fram till någon lösning, men jag är lite skeptisk.

“Gamblar med essensen till allt liv”

Många i Jämtland oroar sig för att de miljöfarliga gifterna ska läcka ut i vattnet. 

Sandra tänker på sina barns framtid. Familjen går ofta på fjällvandring. Det tar bara två timmar att gå upp till toppen från där de bor. Om barnen blir törstiga dricker de ur en fjällbäck, berättar Sandra. 

– Det är vattnet som ger liv, man gamblar liksom med essensen till allt liv.

Jon Petter Gustafsson säger att risken för att gruvan förorenar hela Storsjön i Jämtland är liten. Men det går inte att vara helt säker på att metallerna inte kommer att påverka vattnet.

Den gröna omställningen 

Romina Pourmokhtari (L), som är klimatminister, menar att uran kommer vara en viktig del av den gröna omställningen. Metallen behövs som bränsle till kärnkraft och regeringen vill bygga fler kärnkraftverk. 

Hon medger att det finns miljörisker med att öppna en urangruva. Därför vill regeringen sätta hårda krav mot gruvbolagen. 

Jonas Rudberg tycker inte att klimatministern har rätt om uranbrytning. 

– Hur strikta miljölagar vi än har, kommer det inte hindra att det släpps ut mycket växthusgaser och att jordbruksmarken blir förstörd. Det går inte att komma runt, säger Jonas Rudberg.

Efter att ha pratat och mejlat med klimatministerns pressekreterare flera gånger svarar de inte på Lägets frågor.

“Vi brann för samma sak”

Den 28 mars parkerar Sandra bilen vid Östersunds tågcentral. Idag är det en demonstration mot gruvplanerna. Hon känner sig lite nervös, tänk om hon är den enda som kommer. 

Hon går upp för trappstegen mot parken där de ska samlas. När hon kommer förbi häcken ser hon att parken är full av demonstranter.
– Vi brann för samma sak. Och det kändes helt suveränt.

Sandra hoppas att demonstrationen kommer göra att fler förstår hur lokalborna påverkas. Men hon är inte helt säker på hur framtiden kommer se ut. 

– Det vore jättekul att säga till ungdomar att ”tänk om 50 år när ni är ute och åker skidor på fjället, sitter och dricker en kopp kaffe”. Men det törs man ju inte säga, säger Sandra