Okunskapen om hiv: ”Kommer jag dö nu?”

Mohammed har en tatuering på armen – 17.11.02 står det i bläck. Det är dagen han fick sin hiv-diagnos. Han minns väldigt lite från den dagen, men han kommer aldrig glömma den.
– Problemet är kunskapsnivån i samhället. Man hör fortfarande frågan “dör man?”, förklarar han.

Det var en dag för snart nio år sedan, när Mohammed Walai var 19 år gammal, som han och hans kompis bestämde sig för att åka till ungdomsmottagningen och testa sig för rubbet. Mohammed testade positivt. För hiv. Dramatiken från den andra november 2017 har lämnat honom nästan utan minnen ifrån den. Hans kompis har återberättat den.

Mohammed Walai, 27. Foto: Julia Gotte

– Jag trodde knappt att det fanns någon gammal med hiv, säger han.  

Han minns det som att han började skratta i ren chock när han fick beskedet. Ett skratt som gick över i en fråga till barnmorskan. “Kommer jag dö nu?”.

Anders Sönnerborg, professor i infektionssjukdomar vid Karolinska institutet, berättar att hiv för 30–40 år sen i stor utsträckning ledde till döden. 

– Det var inte en klädsam död. Den var långdragen och plågsam, förklarar han. 

Idag – i Sverige, är det inte alls så.  

– Behandlingen är såpass bra att en person som tar läkemedlen inte ens kan överföra hiv vid sex, och det gäller de absolut flesta idag, fortsätter han.

Trots det har många personer med hiv informationsplikt. De behöver alltså berätta att de har hiv för den de ska ligga med.  

Bara 39 procent i Sverige vet att hiv inte kan överföras via sex med någon som har en hiv-behandling, enligt Folkhälsomyndigheten.

– Man vaggas in i en falsk trygghet. Det är inte personer som lever med hiv som för över viruset till andra, utan de som inte känner till att de lever med det och därför inte går på behandling, säger Jon Gjønnes, som jobbar med hiv-prevention på Riksförbundet för hbtqi-personers rättigheter (RFSL).  

Alexandra Arrhén, 31, fick veta att hon hade hiv när hon var 23 år gammal. Hon hade utslag på nacke och hals vid testtillfället, vilket är ett av många symtom. Främsta orsaken till att hon ville testa sig var dock faktumet att hon hade haft oskyddat sex. 

– Majoriteten av de som testar positivt för hiv har inte symtom, berättar Alexandra.

Här, på våning 8 – Järfälla ungdomsmottagning, väcks minnena till liv för Alexandra. Här fick hon sin hiv-diagnos. Foto: Julia Gotte

“Jag nekades ett hiv-test”. 

När Alexandra kommer in för att testa sig blir hon nekad det av vårdpersonalen. 

– Han sa att i och med att jag inte hade haft sex med någon som var från ett specifikt land som han ansåg var riskabelt – och att jag inte hade haft tillräckligt många sexpartners, enligt honom, så var det ingen risk att jag hade hiv. 

Hon förklarar att hans uttalande där och då går i linje med de fördomarna hon hör idag. 

– Många tänker att hiv är kopplat till den sexuella läggningen. Är man en vit heterosexuell tjej har man knappt tagit en risk, säger hon. 

Av de som fick hiv 2025, via sex, smittades 80 procent utomlands. Däremot bär ungefär lika många heterosexuella på hiv, som homosexuella, enligt Folkhälsomyndigheten. 

Alexandra är envis och lyckas till slut få ett test. Tur var det – för det visade sig vara positivt.

– Där och då trodde jag att jag skulle dö, berättar hon. 

Vinh Phillips Ingvason Nguyên, 31, fick veta att han hade hiv när han var 18 år.

– Jag trodde verkligen att det var en dödsdom, säger han.  

Vinh Phillips Ingvason Nguyên, Foto: Dorothea Schander/Hajpad AB

“Du är en slampa som bara ligger runt. Du borde åka i fängelse” 

Vinh har fått informationsplikten bortplockad och väljer därför själv om han vill berätta att han bär på hiv för sexpartners. Han intervjuades om detta av Svenska Dagbladet och sa: 
– Vid en längre relation berättar jag alltid för jag vill ha högt i tak, kunna prata om vad som helst och känna tillit. Är det en kortare kanske jag överväger vad jag känner för. 

Efter publiceringen behövde Vinh stänga av sina sociala medier i en månad på grund av mängden hat han fick. 

– De skrev att jag var en slampa som bara ligger runt. Att jag borde åka i fängelse, att jag borde dö. Att jag säkert är homosexuell. Det visar på hur mycket stigma det finns. 

Koll på Läget – Informationsplikten

Informationsplikten innebär att den som har hiv och inte går på behandling måste berätta det för personen den har sex med, om inte den ansvariga läkaren bestämmer att personen ska bli av med sin informationsplikt.  

För bara någon vecka sen lyftes frågan på riksdagsnivå. Informationsplikten verkar nu försvinna – för alla med hiv. 

Den 2 april 2026 presenterar socialminister Jakob Forssmed den statliga utredningen som vill ta bort informationsplikten för hiv. Foto: Julia Gotte

Anders Sönnerborg och Jon Gjønnes tycker att lagändringen är viktig och menar att den kan vara ett steg närmre normaliseringen – och avstigmatiseringen av att bära på hiv. 

Så vad önskar du att folk visste om hiv?

– Plocka ur diskmaskinen är jobbigare än att ha hiv, säger Mohammed, och skrattar. 

Okunskapen om hiv: ”Kommer jag dö nu?”

Mohammed har en tatuering på armen – 17.11.02 står det i bläck. Det är dagen han fick sin hiv-diagnos. Han minns väldigt lite från den dagen, men han kommer aldrig glömma den.
– Problemet är kunskapsnivån i samhället. Man hör fortfarande frågan “dör man?”, förklarar han.

Det var en dag för snart nio år sedan, när Mohammed Walai var 19 år gammal, som han och hans kompis bestämde sig för att åka till ungdomsmottagningen och testa sig för rubbet. Mohammed testade positivt. För hiv. Dramatiken från den andra november 2017 har lämnat honom nästan utan minnen ifrån den. Hans kompis har återberättat den.

Mohammed Walai, 27. Foto: Julia Gotte

– Jag trodde knappt att det fanns någon gammal med hiv, säger han.  

Han minns det som att han började skratta i ren chock när han fick beskedet. Ett skratt som gick över i en fråga till barnmorskan. “Kommer jag dö nu?”.

Anders Sönnerborg, professor i infektionssjukdomar vid Karolinska institutet, berättar att hiv för 30–40 år sen i stor utsträckning ledde till döden. 

– Det var inte en klädsam död. Den var långdragen och plågsam, förklarar han. 

Idag – i Sverige, är det inte alls så.  

– Behandlingen är såpass bra att en person som tar läkemedlen inte ens kan överföra hiv vid sex, och det gäller de absolut flesta idag, fortsätter han.

Trots det har många personer med hiv informationsplikt. De behöver alltså berätta att de har hiv för den de ska ligga med.  

Bara 39 procent i Sverige vet att hiv inte kan överföras via sex med någon som har en hiv-behandling, enligt Folkhälsomyndigheten.

– Man vaggas in i en falsk trygghet. Det är inte personer som lever med hiv som för över viruset till andra, utan de som inte känner till att de lever med det och därför inte går på behandling, säger Jon Gjønnes, som jobbar med hiv-prevention på Riksförbundet för hbtqi-personers rättigheter (RFSL).  

Alexandra Arrhén, 31, fick veta att hon hade hiv när hon var 23 år gammal. Hon hade utslag på nacke och hals vid testtillfället, vilket är ett av många symtom. Främsta orsaken till att hon ville testa sig var dock faktumet att hon hade haft oskyddat sex. 

– Majoriteten av de som testar positivt för hiv har inte symtom, berättar Alexandra.

Här, på våning 8 – Järfälla ungdomsmottagning, väcks minnena till liv för Alexandra. Här fick hon sin hiv-diagnos. Foto: Julia Gotte

“Jag nekades ett hiv-test”. 

När Alexandra kommer in för att testa sig blir hon nekad det av vårdpersonalen. 

– Han sa att i och med att jag inte hade haft sex med någon som var från ett specifikt land som han ansåg var riskabelt – och att jag inte hade haft tillräckligt många sexpartners, enligt honom, så var det ingen risk att jag hade hiv. 

Hon förklarar att hans uttalande där och då går i linje med de fördomarna hon hör idag. 

– Många tänker att hiv är kopplat till den sexuella läggningen. Är man en vit heterosexuell tjej har man knappt tagit en risk, säger hon. 

Av de som fick hiv 2025, via sex, smittades 80 procent utomlands. Däremot bär ungefär lika många heterosexuella på hiv, som homosexuella, enligt Folkhälsomyndigheten. 

Alexandra är envis och lyckas till slut få ett test. Tur var det – för det visade sig vara positivt.

– Där och då trodde jag att jag skulle dö, berättar hon. 

Vinh Phillips Ingvason Nguyên, 31, fick veta att han hade hiv när han var 18 år.

– Jag trodde verkligen att det var en dödsdom, säger han.  

Vinh Phillips Ingvason Nguyên, Foto: Dorothea Schander/Hajpad AB

“Du är en slampa som bara ligger runt. Du borde åka i fängelse” 

Vinh har fått informationsplikten bortplockad och väljer därför själv om han vill berätta att han bär på hiv för sexpartners. Han intervjuades om detta av Svenska Dagbladet och sa: 
– Vid en längre relation berättar jag alltid för jag vill ha högt i tak, kunna prata om vad som helst och känna tillit. Är det en kortare kanske jag överväger vad jag känner för. 

Efter publiceringen behövde Vinh stänga av sina sociala medier i en månad på grund av mängden hat han fick. 

– De skrev att jag var en slampa som bara ligger runt. Att jag borde åka i fängelse, att jag borde dö. Att jag säkert är homosexuell. Det visar på hur mycket stigma det finns. 

Koll på Läget – Informationsplikten

Informationsplikten innebär att den som har hiv och inte går på behandling måste berätta det för personen den har sex med, om inte den ansvariga läkaren bestämmer att personen ska bli av med sin informationsplikt.  

För bara någon vecka sen lyftes frågan på riksdagsnivå. Informationsplikten verkar nu försvinna – för alla med hiv. 

Den 2 april 2026 presenterar socialminister Jakob Forssmed den statliga utredningen som vill ta bort informationsplikten för hiv. Foto: Julia Gotte

Anders Sönnerborg och Jon Gjønnes tycker att lagändringen är viktig och menar att den kan vara ett steg närmre normaliseringen – och avstigmatiseringen av att bära på hiv. 

Så vad önskar du att folk visste om hiv?

– Plocka ur diskmaskinen är jobbigare än att ha hiv, säger Mohammed, och skrattar.