Det finns en tydlig känsla för att allt fler unga har hittat till kyrkan, enligt Stefan Elmér, stiftpedagog vid Svenska kyrkan. Två som hittade dit i ung ålder är Jack och Elin.

I tonåren med psykisk ohälsa sökte de trygghet – och fick det i kyrkans sammanhang.

Det är söndag, en sommardag i Nässjö kyrka.

Jack ställer sig upp tillsammans med de andra och sjunger:

”halleluja. halleluja.”  

Nu, känner han sig hemma.

”Som en varm kram”

Efter år av psykisk ohälsa i tonåren hittade 22-årige Jack Alm till kyrkan. Han berättar om sin tonårstid som präglades av låg självkänsla och utanförskap.

– Jag kunde sitta i klassrummet och tänka ”här ska inte jag vara”. Om åtta klasskompisar satt med varandra och hade något gemensamt, så var jag den som alltid satt utanför gruppen, säger han.

Under tiden som han mådde dåligt hade han ett andligt sökande och började att läsa Bibeln. När han var 19 år besökte han en gudstjänst för första gången.  

Och där, hände något.

– När vi stod upp tillsammans och sjöng kände jag lycka och värme. Det var som att få en varm kram, säger han.

Och enligt honom har både gemenskapen och tron gjort att han idag mår bra.

– De går lite hand i hand. I kyrkan blir man varmt välkomnad i gemenskapen. Och jag tror alla behöver Jesus i sitt liv för att kunna ha det så pass ljust och fint, säger han.

Allt fler unga i kyrkan

Jack är en av många som i ung ålder sökt sig till kyrkan.

Enligt Stefan Elmér, stiftpedagog vid Svenska kyrkan Stockholms stift, finns det en upplevelse av att allt fler unga har hittat dit.

– Det finns en tydlig känsla för att fler unga söker sig hit, men det finns inga siffror på hur många unga som är aktiva i kyrkan. Däremot kan vi se att antalet konfirmander och konfirmanddop har ökat, säger han.

År 2023 konfirmerades 24 750 personer i Svenska kyrkan, och år 2025 steg antalet till 29 195 personer, enligt statistik från Svenska kyrkans hemsida. En ökning med ungefär 18 procent.

Elin 27, ”Jag försökte fly överallt”

En som hittade till kyrkan genom konfirmationen är 27-åriga Elin Lidgren från Östersund.

Som tonåring kämpade hon med missbruk och psykisk ohälsa.

Elin berättar att sin uppväxt var anledningen till att hon tidigt hamnade fel.

– Min biologiska pappa uttryckte att han inte ville ha mig. Jag sökte mig då till situationer där jag kunde bli bekräftad och drogs in i dåligt umgänge med droger.

Och det som senare hände beskriver hon som den jobbigaste tiden i sitt liv.

Elin berättar att hon utsattes för en våldtäkt, något som kom att prägla hennes tonårstid.

Det väckte en ilska.

En ilska där hon var arg på sin familj, på sig själv, på samhället och på världen.

Och hennes lösning, var att fly.

– Jag försökte fly överallt. Jag flydde in i droger, in i alkohol och rymde hemifrån.

Människorna som länk till tron

När det var dags att söka till konfirmationen hade Elin ingen tanke på att konfirmeras. Men när hon fick veta att konfirmationslägret var i Italien, ändrade hon sig.

– Jag och mitt flyktbeteende tänkte ”perfekt”. Och så blev jag konfirmand, säger hon.

Under konfirmationstiden blev Elin mer och mer engagerad i kyrkan. Och idag, tolv år senare, jobbar hon som församlingsassistent.

Men det var inte tron som fick henne att stanna den första tiden.

Elin hittade en gemenskap, något som blev extra tydligt för henne under en minnesstund efter att en ung ledare hade gått bort.

Hon och de andra i församlingen satt då tillsammans i en tystnad.

De tände ljus efter ljus.

Och lät tårarna rinna i flera timmar, timmar som enligt Elin kändes som fem minuter.

Hon berättar att hon tänkte, ”här är min familj”.

–  I kyrkan fanns det en värme som jag inte kände igen. Med den värmen och acceptansen växte en tro, och människor som bemötte mig fick bli länken till tron, säger hon.

Enligt David Thurfjell, religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, är det svårt att skilja tron och gemenskapen åt.

Är det tro eller gemenskap som unga söker sig till i kyrkan?

– Det är många som inte riktigt tror på läran men som vill bli en del av sammanhanget. När man sen blir det, då kommer man ofta att börja tro. Det hänger ihop. Tron är inte så stark som man lätt tror, utan det handlar mer om gemenskap och fasta ramar, säger David Thurfjell.

Och enligt Elin var gemenskapen i kyrkan livsavgörande.

– Om jag inte hade haft kyrkan, hade jag inte fått tryggheten som jag sökte. Jag är övertygad om att utan kyrkans sammanhang, hade jag inte levt idag.

Vad vill du säga till unga som mår dåligt?

– Att låta människor tro på en, när du själv inte orkar, säger Elin.