Här Lämnar Per Ottosson över bilnycklarna på plats i Ukraina. Foto: Privat

I den ukrainska staden Lviv, nära gränsen till Polen, rör sig människor som vanligt på gatorna. Spårvagnarna rullar genom staden och folk är på väg till jobbet.

För gruppen som precis har kört in i staden är det svårt att förstå att den bara några timmar tidigare blivit utsatt för det största anfallet hittills.

– Det är liksom deras sätt att visa fingret och säga: Ingen ska förändra vårt liv, säger Per Ottosson.

Under natten har drönare och missiler slagit ner över staden. Gruppen som kört från Sverige till Ukraina fick vänta vid gränsen tills anfallet var över. 

– Det var hundratals drönare och missiler som slog ner där. Så det var ju väldigt, väldigt skarpt läge, berättar Per Ottosson.

När beskedet kommer att det är säkert att köra vidare rullar bilarna in.

– Man kommer in efter ett anfall och ser att jaha, här sitter folk på uteserveringar igen.

Per Ottosson är en av grundarna till den svenska organisationen Karavanen Ukraina som från början är en organisation från Finland. Den ideella organisationen samlar in pengar till bland annat bilar och utrustning som volontärerna kör ner till Ukraina.

Efter att en vän till Per åkt med den finska karavanen och berättat om upplevelsen kände Per att det här måste han vara med på. Kriget i Ukraina hade berört honom i flera år. 

– Det funkar inte för mig, det bara knyter sig. Så det var otroligt att känna att jag kunde göra någonting. Det var så det började.

Han fick möjlighet att hämta en ambulans i Sverige och köra den till Ukraina. Det var hans första resa med karavanen. Han berättar om när han körde in över gränsen för första gången och såg människorna som stod och väntade på dem.

– De hade tårar i ögonen när vi kom. Fyrtio-, femtio-åriga män som stod där. Några av dem var militärer.

Mötet gjorde starkt intryck på honom och han hade svårt att hålla ihop, berättar han.

Per Ottosson med vännen Patrik som introducerade organisationen. Foto: Privat

Upplägget är detsamma inför varje karavan. De samlar in pengar från företag, privatpersoner, skolor och andra som vill bidra. Alla pengar går till fordon och utrustning.

– Jag tror att det var vid middagen som jag sa till dem i Finland: Vi sätter igång det här i Sverige. Jag ser till att det här händer, vi startar det i Sverige nu.

När de kommer fram till Ukraina tas de emot av en lokal organisation som delar ut fordonen och utrustningen. På plats finns privatpersoner, men också militärer. 

Gyöngyi Kovács är professor i humanitär logistik och samhällsansvar på Hanken svenska handelshögskolan i Helsingfors. Hon menar att det är viktigt när man gör en sådan här donation att det finns en organisation på plats i landet som kan ta emot den. 

Behoven ändras hela tiden och det som behövdes förra veckan behövs kanske inte nästa. Lokala organisationer hjälper till att ta reda på vilka behov som finns och talar om det för organisationer i andra länder.

– Det största problemet har varit att folk bara ger vad de själva tycker och tänker att folk skulle behöva, säger hon.

Samma kväll som karavanen kommer fram till Ukraina äter de middag tillsammans. De håller tal och sjunger. Per och hans vänner får höra berättelser om livet i kriget. 

– Det är många män som är mitt i livet, som är småbarnsföräldrar som väldigt sällan får träffa sin fru och sina barn, säger Per.

Några av dem ska tidigt dagen efter åka tillbaka till fronten och fortsätta kriga. 

Per har gjort den här resan flera gånger. På frågan om det någonsin känns osäkert svarar han ja.

– Ja, det gör det varje gång. Det är ett krig vi åker in i.

Men trots att resorna går till ett land i krig försöker de skapa en så trevlig stämning som möjligt. I städerna de åker till bor människor som kämpar för att ha en vanlig vardag.

– Ukrainarna kämpar för att ha roligt och trevligt. De måste leva sina vanliga liv och det försöker vi också göra, säger han.

Här åker karavanen på rad. Foto: Privat

Enligt Anders Olofsgård, nationalekonom och forskare i projektet(Re)Konstruera Ukraina, är Ukrainas behov av hjälp från andra länder mycket stort. Större delen av Ukrainas egen inkomst går till militären och därför behövs lån och bidrag från andra länder för att klara av sociala och andra civila (icke-militära) kostnader.

Den hjälpen kommer framför allt från statliga bidrag. Men privata organisationer har också honom en annan betydelse.

“Jag tror att de privata initiativen är viktiga för att hålla engagemanget levande, även om inte alla initiativ är jätteeffektiva, så fyller de också en viktig social eller politisk roll.” skriver Anders Olofsgård i ett mejl.

Personer som Per träffar i Ukraina är tacksamma för bilarna och utrustningen. Men de säger också att det betyder mycket att det finns människor som lägger ner tid, pengar och tar risker för att hjälpa.

– Jag skulle säga att de är nog mer tacksamma över att vi gör det här. För då känner de att de inte är själva i det här kriget, säger han.