Det råder en allvarlig brist på unga busschaufförer i Sverige. Det gör att 77-åriga Tuomas Ruosti, född 1949, fortfarande hoppar in, tolv år efter pensionen.
– Nästa år har jag jobbat i 50 år, det är dags för de unga att ta över, säger han.
Klockan är snart fem på eftermiddagen och det är mitt i rusningen vid Cityterminalen i centrala Stockholm. Långa köer av människor ringlar sig till den direktbuss som ska ta dem ut till Nacka. 77-årige busschauffören Tuomas Ruosti är emellertid helt lugn. Han ler bara när stressade resenärer försöker tränga sig i kön och gå på framför andra. Han har varit med förr. Faktum är att det nästa år är hans femtionde år som busschaufför.
– 5 september 1977 gjorde jag mitt första pass som busschaufför. Då fanns det inga elbussar och man behövde vara stark som en bodybuilder för att kunna styra ratten, säger Tuomas Ruosti.
Att en verksam busschaufför är född på 1940-talet hör inte till vanligheterna. Men det råder inga tvivel om att busschaufförer är gamla. Bara tre procent av alla busschaufförer är under 30 år. På bussgaraget där Tuomas Ruosti jobbar är snittåldern 59 år.
Den höga snittåldern är ett samhällsproblem. Utan busschaufförerna stannar Sverige. Inom några få år krävs över 8 000 nya busschaufförer, visar en rapport från Transportföretagen 2025.
Idag går fler busschaufförer i pension, än vad det är nya som utbildas. Det gör att Tuomas Ruosti, likt många andra pensionärer, hoppar in vid behov.
– Jag brukar egentligen bara köra i innerstan. Men nu saknas det folk och då hoppade jag in i Nacka-garaget. Jag har bara kört linjen en gång förut, jag är tacksam att det numera finns GPS man kan lita på, säger han.
Efter fem decennier på samma arbetsplats har Tuomas varit med om mycket. Leende berättar han om det bästa med jobbet.
– Det är den sociala biten, att få träffa alla nya människor. Utan det hade det blivit tråkigt. Jag älskar verkligen djur, häromdagen var det till och med en hund som jag fick klappa i samband med en rast, säger han och visar glatt en klappande gest.
Efter att ha sniglat sig fram genom Slussens nybygge börjar bussen äntligen ta fart ut på väg 222 mot Nacka. Tuomas Ruosti känner att han har lite tid att presentera en egen teori kring varför det råder en brist på unga busschaufförer:
– Det är inte samma status som förr i tiden. Lönen är låg och man har inte längre samma respekt som busschaufför. På min tid gav bussföraremössan lite respekt. Idag räcker inte lönen till att försörja en hel familj själv. Jag hade inte rekommenderat min son att bli busschaufför, säger han.
Anna Grönlund, vice VD på Sveriges bussföretag, menar att den låga lönen och bristen på status inte är det huvudsakliga problemet. Hon menar att en förklaring bakom den höga snittåldern är lagar som försvårar möjligheten att rekrytera unga personer.
– Sverige behöver följa regler från EU. De säger att man måste vara minst 24 år gammal. Svårigheten att rekrytera är inte något unikt för Sverige. Det gäller i hela EU och något vi måste förhålla oss till säger Anna Grönlund.
– Samma regler har också ökat kraven för bussförarutbildningen vilket också gör det svårare för människor att arbeta deltid.
Att man behöver vara minst 24 år gammal borde inte direkt påverka att snittåldern är över 50. Men Anna Grönlund menar att det finns en koppling.
– Människor som är över 30 har redan valt en yrkesbana och då är det svårare att få dem att sadla om. Vi lider verkligen av att vi inte kan nå studenterna, säger Grönlund.
I februari 2026 kom nya lagar som ingav hopp på förändring och förbättring.
– Framöver sänks kravet från 24 till 21 år. Det är en stor framgång. Då kan vi lättare nå studenterna, säger hon.
Mario Gavran, förbundsombudsman på fackförbundet Kommunal, håller inte med Anna Grönlund. Han delar istället Tuomas Ruostis bild.
– EU-beslutet om körkortsålder har absolut ingenting med det låga antalet unga att göra. Det är dåliga arbetsvillkor som gör att unga inte vill söka sig till bussbranschen. Exempelvis genom de långa arbetsdagarna och brist på återhämtning, säger Mario Gavran.
– Via gymnasieutbildningen kan man uppnå alla nödvändiga krav redan vid 18 års ålder, men det är bara en handfull per år som faktiskt gör det på grund av de dåliga arbetsvillkoren.
Bussen har nu släppt av samtliga passagerare och Tuomas Ruosti kan ta en välbehövlig rast. Han lutar sig mot ratten och tittar ut mot skogen innan han deklarerar:
– 50 år är en stor bedrift för mig. Jag tror att det beror på att jag alltid hållit mig i bra fysisk form och den starka gemenskapen oss bussförare emellan. Men efter september nästa år räcker det. Då hoppas jag att yngre förmågor tar över, avslutar han.
