Många unga vill påverka samhället, men få väljer att göra det genom politiska partier. Kunskapströsklar, identitet, minskad tilltro till politiken och ett hårdare debattklimat lyfts fram som några av orsakerna.

–Det är så mycket som står på spel. Det är så många som är arga och oroade över saker i samhället, och då är det viktigt att man också engagerar sig.

Det är fredag och sommarvärmen lockar ut eleverna som har rast på gymnasieskolan Södra latin. Vid ingången till skolgården står Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU med broschyrer som ska locka gymnasieeleverna till medlemskap.

Medan vissa elever springer förbi, stannar andra till för att prata. Med 19 dagar till sommarlov och bara några timmar till helg verkar livet för de flesta vara bekymmerslöst. För de flesta verkar sommarlovet betydligt närmare än politiken.

När Bjarne Snis Sigtryggsson, 23 började engagera sig politiskt som tonåring var det inte för att han drömde om en politisk karriär. Det började med en känsla av att något inte stod rätt till.

–Man såg att vi kommer ha det helt olika i livet beroende på vilka föräldrar man har.

Från åsikt till medlemskap

I Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF:s rapport Vilja att förändra framgår att intresset för samhällsfrågor är betydligt större än det partipolitiska engagemanget. Vanessa Sevedag, utredare på MUCF menar att det finns flera förklaringar till det, och att en är kunskap.

–En del upplever att man behöver ha väldigt stor kunskap för att kunna engagera sig inom ett parti. Det blir ett hinder för att våga engagera sig.

För många unga känns steget från att ha åsikter till medlemskap stort. Men enligt Sevedag handlar det inte bara om kunskap, utan också om hur partipolitik uppfattas.

–Man känner att man behöver ställa upp på en väldigt stor bredd av åsikter, att man behöver tycka som partiet i alla frågor.

Den bilden delar Bjarne. Han beskriver hur han har fått stå till svars av bekanta för vad Magdalena Andersson har sagt på tv.

–Det kan finnas en bristande förståelse för att man inte behöver hålla med om allt för att engagera sig i ett parti.

När politiken känns långt borta

Bjarne tror att många unga i dag ser samhällsproblem som individens ansvar. Att känslan av att politiken inte finns där för en blivit stor.

–Det är svårt när man inte har fått uppleva i sin vardag att politiken ställer upp för en och löser de problem man lever med.

Han menar att frågor som bostad, utbildning och framtid allt oftare ses som individens uppgift.

–Man försöker samla ihop till framtiden själv eller hoppas att föräldrarna kan hjälpa till med en bostad istället för att se det som politikens ansvar.

Andra vägar till engagemang

Den bilden går igen i MUCF:s rapporter. Vanessa Sevedag menar att unga fortfarande vill påverka samhället, men att många väljer andra former av engagemang.

–Det är vanligare att man engagerar sig i en förening som jobbar med en viss sakfråga än i ett politiskt parti.

Många unga upplever också att det finns ett avstånd mellan dem själva och politiken.

–Det är en majoritet av unga som känner att det finns ett stort avstånd mellan politiker och medborgare.

Om man inte känner att politiken påverkar den egna vardagen eller att ens röst spelar någon roll blir steget till medlemskap längre.

Ett hårt debattklimat

Bjarne tycker också att det blivit svårare att vara ny i politiken. Han beskriver hur unga idag granskas hårdare och hur misstag eller slarviga formuleringar snabbt kan få stor spridning på nätet.

–Det utrymmet finns inte riktigt längre. Om man tänker högt eller uttrycker sig slarvigt kan man bli bedömd direkt.

Enligt honom riskerar det att göra tröskeln högre för unga som funderar på att engagera sig. Något Sevedag känner igen. I de intervjuer som gjorts till MUCF:s rapporter om ungas engagemang nämns debattklimatet återkommande som ett hinder.

–Flera beskriver en oro för att bli dömda eller placerade i ett fack om de uttrycker politiska åsikter offentligt. Man avstod ibland från att uttrycka en åsikt för att man inte ville få en stämpel på sig som person.

Tillbaka på skolgården

Tillbaka på skolgården på Södra latin börjar rasten lida mot sitt slut. Några elever har stannat till vid SSU:s bord. De flesta har gått vidare. För Bjarne är det ändå värt att stå där.

—Skolmaten är politik. Hur många lärare man har i skolan är politik. Hur ens föräldrar har det på jobbet är politik

Kanske är det också där utmaningen ligger för dagens partier. Inte att få unga att bry sig – utan att få dem att tro att politik fortfarande är ett sätt att förändra.