Efter 270 kilometer ensam, vandrande genom två länder med sin ryggsäck och blåsor över hela fötterna, fann Heidi ett oväntat inre lugn. Hon ville blicka inåt i en tid där vi påverkas av allt runt omkring oss.

– En vandring där man aldrig känner sig ensam, säger Heidi, 23 år. 

Heidi går längs grusvägen som leder in mot Santiago de Compostela. Efter 12 dagars vandring är hon så nära. Känslorna är blandade. En del av henne är glad och lättad. Medan en annan inte vill komma fram, eftersom resan då kommer att vara över. 

Katedralen syns i horisonten och ju närmare hon kommer desto fler pilgrimer dyker upp från olika håll. Framme på torget vid katedralen står hon själv omringad av grupper som skuttar runt av lycka efter att ha klarat den långa vandringen.  

– Känslan av att komma dit var så stor men ändå var jag så lugn, säger Heidi Arnborg, 23 år.

Vandringen blev en resa för att komma närmare sig själv. Hon kunde uppleva lugnet som kyrkorna i Portugal gav henne. Väl hemma i Östersund har hon gått till kyrkan några gånger för att uppleva den där känslan igen. 

Hur var det att vandra ensam i tystnad?

– Man är så van att vara uppkopplad varje sekund av sitt liv. Hemma kan jag nästan inte göra något utan att lyssna på musik, säger Heidi. 

På lederna i Portugal var det bara fåglarna, vinden, och tankar som hördes. Ibland var det jobbigt men samtidigt var hon mer i kontakt med mig själv.

Utan att vara uppkopplad hittade hon ett annat lugn som hon inte hade upplevt tidigare.

Varför har det blivit en trend att pilgrimsvandra?

Vandringen blir ett sätt att ta sig långt bort från vardagen med stress, krav och ett konstant brus. 

Det är något som religionshistorikern David Thurfjell känner igen. Människor väljer att pilgrimsvandra eftersom det finns en allmän längtan efter något större. I Sverige är de flesta inte religiösa och därför letar man efter andliga upplevelser någon annanstans.

– Mening uppstår när man känner att man är en del av något större. I ett sekulariserat samhälle letar många efter andliga upplevelser någon annanstans, säger han.

Andelen människor som tycker livet är meningsfullt har minskat drastiskt. På 20 år har det gått ner till 50 procent.

Han beskriver naturen som en plats för existentiella frågor och en möjlighet att stanna upp i den annars stressiga vardagen. På vandringen får man känna sig som en del av ett sammanhang, något många saknar idag.  

Man behöver inte resa hela vägen till Portugal för att pilgrimsvandra. På Pilgrimscentrum i Tyresö jobbar Magnus Helmner som är ansvarig för pilgrimsvandringarna. I Tyresöreservatet anordnar de vandringar för dem som vill på lördagar under sommarhalvåret. 

Unga som befinner sig i en existentiell period i livet kan vända sig dit för att få svar och känna sig mindre ensamma. En vandring tillsammans med andra kan göra att man vågar öppna upp sig om svåra saker för en ny person, menar han.

– Pilgrimsvandringen bjuder in till att tänka själv, fundera och att gå i samma riktning som gruppen, säger Magnus Helmner. 

Han möter ofta unga människor som berättar om press och stress i vardagen. Vandringen kan fungera som ett verktyg för att hantera det.

Utsikten gjorde det värt

Efter en lång dags vandring, hela tiden uppför, var fötterna ömma och krampade. Uppe på bergstoppen av den långa vandringen möts Heidi av utsikten över havet, fält och gröna skogar.

– När man hade kämpat en hel dag för att till slut komma upp var det som att den fina utsikten var belöningen efter allt slit, säger Heidi.

Känslan av att blicka ut över landskapet blev ett av de starkaste minnena från vandringen. Religionshistorikern David Thurfjell menar att naturupplevelser ger människor en känsla av att vara del av något större och att man känner sig mindre ensam. 

– En stark känsla av samhörighet är något människor kan hitta i naturen. Precis som växter och djur är vi människor en del av ett större kretslopp och det blir påtagligt när man är i naturen, säger David Thurfjell. 

Hemma igen

När Heidi kom hem till Östersund kändes det lite annorlunda. Hon kunde uppskatta stillheten och sökte den känslan.

– Varje gång jag går på en stig får jag den där camino-känslan. Så nu uppskattar jag ännu mer att gå, säger Heidi.

Förr hade Heidi tagit bussen utan att tänka efter. Nu väljer hon istället att gå, eftersom det känns bättre och roligare.