I ett grått fyravåningshus i Västertorp ligger ett flyktingboende. Här bor barn och vuxna som flytt från sina hemländer för att söka skydd i Sverige. På söndagar kommer Friluftsfrämjandet och förvandlar boendet till en plats för lekar, pyssel och popcorn. 

– När vi flyttade hit var vi nybörjare i Sverige och vi visste ingenting, säger en mamma på flyktingboendet i Västertorp. 

Små fötter smattrar mot loftgångarna utanför lägenheterna. 

– Hej, hej, ropar barnen som droppar in en efter en från olika delar av byggnaden. 

Barnen sätter sig på huk runt målarfärgerna på marken. Oskar, 7 år, sträcker sig efter ett papper. Han drar i pappren som sitter ihop och de blåser upp som ett segel i vinden. Alla skrattar åt hur roligt det ser ut.

– De gör så att vi har kul. Allra bäst är det när man får baka och smaka hur gott det är, berättar Oskar, 7 år.  

Integrationsfrågan har under de senaste åren fått stort utrymme i den politiska debatten. Enligt Signe Askersjö, postdoktor inom migration och hälsa på Sahlgrenska akademin, stämmer bilden i debatten inte överens med människors vardag. 

– Problemet är att debatten fokuserar på skillnader snarare än att prata om vad som faktiskt redan händer i termer av sociala relationer i samhället, säger Signe Askersjö. 

När integrationsfrågan diskuteras för generellt finns en risk att människors olikheter framställs som ett problem, vilket det inte är. 

Bland barnen sitter Lotta Göller som är en av ledarna från Friluftsfrämjandet, en organisation som arbetar med att få fler människor att upptäcka friluftsliv.

Lotta Göller är en av de som startat upp aktiviteterna på boendet. Det var en gemensam idé mellan flera ledare som ville göra någonting meningsfullt och skapa en positiv kontakt mellan nyanlända och svenskar. 

– I början var det stort och svårt. Hur skulle vi få kontakt med människor och nå ut på språk som alla kunde förstå, säger Lotta Göller. 

De första anslagen som sattes upp var på swahili, farsi och arabiska. Människor dök upp på träffarna och det blev tydligt att mycket gick att förmedla utan ord.

“Ett sätt att locka ut folk från lägenheterna har varit popcorn”

– Det luktar gott och låter när det poppar, säger Lotta Göller.

Barnen är snabbt framme med sina kåsor. Locket håller på att falla av för att det är så mycket popcorn. Det börjar falla ner på sidorna och flera skrattar. 

Signe Askersjö menar att humor är ett viktigt verktyg för att förstå hur vi liknar varandra snarare än att vi skiljer oss åt. 

– Ofta krävs det bara att något händer i stunden som ett missförstånd eller en rolig situation som skapar samhörighet. 

I sitt avhandlingsarbete har hon tittat på hur sociala interaktioner sker på arbetsplatser. Hon har intervjuat anställda på arbetsplatsen om hur de ser på integrationsdebatten och hur de ser på samhörighet och splittring. Hon märkte att integrationen sker hela tiden i vardagen genom språkutbyte och erfarenhetsutbyte.

För en av mammorna på flyktingboendet har vägen till att känna gemenskap varit lång. Idag känner hon sig välkommen och hon berättar hur aktiviteterna hjälpt hennes familj att hitta ett sammanhang. 

Hon blev plötsligt tvungen att lämna sitt hemland utan att förbereda sig på vad som skulle hända. Den första tiden i Stockholm var svår. Hon var ofta rädd och ledsen i den nya staden med det nya språket. 

– Jag grät och grät och förstod inte varför jag behövde komma hit där jag inte kände någon, säger mamman. 

På aktiviteterna upplever hon att ledarna är förstående och vill kommunicera, vilket gör det lättare att våga prata svenska. 

– Vi säger fel men de säger att det inte gör något. 

Mamman är långt ifrån ensam. För många nyanlända handlar de första åren i Sverige om att lära sig språket och hitta ett sammanhang. Signe Askersjö menar att det behövs fler arenor för möten mellan olika människor i Sverige. Där kan man prata och skämta med varandra.  

Lotta Göller från Friluftsfrämjandet tänker att de insatser som de gör på flyktingboendet bidrar till integrationen i vardagen. 

– De ser att det finns svenskar som välkomnar dem och vill umgås, säger Lotta. 

Lotta vill skicka med en känsla av tro och hopp för att det finns svenskar som vill dem väl. Många möts av rasism och diskriminering och då vill vi skapa en annan bild. Mötesplatserna blir viktiga för att skapa en positiv känsla av det svenska samhället. 

– Om vi flyttar härifrån kommer jag att sakna de här aktiviteterna, säger mamman.