Victor Rugås, 28, spenderade stora delar av uppväxten i sluten vård och på anstalter. Han fastnade tidigt i ungdomskriminaliteten, drogmissbruk och våldsamma mönster, och tiden på behandlingshemmen gjorde det inte bättre. Trots detta lyckades han vända sitt liv. 

– Hade jag inte hamnat på den första anstalten, hade jag haft en lättare tid som vuxen.  

Victor Rugås växte upp på Ekerö med sina föräldrar. De har den kroniska sjukdomen artrit, och åker in och ut på sjukhus ofta. Victor Rugås har ADHD, mycket energi och hett temperament. Den uteblivna uppmärksamheten hemifrån och all överskottsenergi spillde över i skolan, och han tillsammans med sina vänner skapade mycket problem. 

– Sen hittade jag andra kompisar som inte hade så bra inflytande, de hade samma problem.

Han blev avstängd från skolan och förflyttad till en annan. Där lärde han känna en kille med liknande problem. De blev riktigt tajta. Inbrott blev deras specialitet.

– På en sommar hann vi med över 100 inbrott. Han och jag, vi höll ihop. 

Victor Rugås och hans vän åkte aldrig dit för något. Men misstankarna kring honom växte tills allting tog en ny vändning. 

– Och jag hade bestämt mig för att försöka med skolan nu. Men då kom polisen och hämtade mig enligt LVU. De körde mig till den första ungdomsanstalten.

Under flera år flyttades han mellan SiS- hem, ungdomsanstalter och behandlingshem. Det var sällan en lugn stund. Slagsmål, upplopp och isoleringscellen var vardag. Gick han till sitt rum kunde han fortfarande höra allt som pågick utanför. Det var under den tiden han blev introducerad till droger, vilket blev ett sätt att koppla av.

Hur var din tid på behandlingshemmen? 

– Kaos. Hade jag inte fått vara där så hade jag nog haft en lättare tid som vuxen, fler möjligheter. För idag sitter jag i ett brottsregister som är extremt. 

Sju av tio ungdomar som döms till sluten ungdomsvård återfaller i kriminaliteten, enligt en rapport från Acta Publica. Dessa ungdomar löper en större risk att återfalla i kriminalitet. Så blev det för Victor Rugås. 

– Problemet med behandlingshemmen är att den kriminella världen öppnas mycket mer. De ser vad du är kapabel till. Du får ju träffa fler kriminella som har möjlighet till andra droger och mer vapen. 

Vårdformen i sig spelar stor roll säger Martin Bergström som är docent i socialt arbete vid Lunds universitet. 

– Vi vet att den största riskfaktorn för fortsatt kriminalitet är att man umgås med andra som håller på med samma sak.

Att vården bedrivs med gruppboende är det främsta skälet till återfall i kriminalitet. Anhöriga kan också behöva mer stöd än i dagsläget, som kan vara slitna av myndighetskontakter och ungdomens svårigheter. 

När Victor Rugås var 20 år blev han för gammal för att få bo kvar. Han fick helt enkelt flytta. Utan någon möjlighet att återvända till sin familj, var han tvungen att uppfostra sig själv i vuxenvärlden. 

Familjerna får sällan stöd på hemmaplan, för att ta emot ungdomen på ett konstruktivt sätt. Martin Bergström säger att det inte heller finns någon forskning som visar att den sociala dygnsvården av barn och unga är ett bättre alternativ till föräldrarna. 

– Kommunen menar att de kan vara än föräldrarna till de tvångsomhändertagna, för att stötta barnen till ett bättre liv. 

Det finns alternativ till gruppboenden för ungdomar som fastnat i kriminalitet. Det behandlingsprogram som tycks fungera bäst idag är Treatment Foster Care Oregon (TFCO). 

TFCO togs fram som ett alternativ till behandlingshem och går ut på att ungdomarna inte får umgås med andra kriminella ungdomar. 

För Victor Rugås fortsätter livet som tidigare i brottsligheten. Efter några år vänder det av en ren slump. Och ecstasy. 

– Det var en helt vanlig dag, jag ville bara försvinna. Så jag käkade en ecstasy och det slog slint. Jag fastnade i en psykos i en vecka. 

När han vaknade upp hade hans mindset ändrats. Han beslöt sig för att ändra sitt liv.  

– När jag kom tillbaka lite till världen hade jag blivit lite personlighetsförändrad. Jag tänkte att nu ska jag försöka.

Under samma period träffade han sin nuvarande fru Marina. 

– Vi började träffas och det blev väl vändpunkten. Jag hade bara flaxat under den korta perioden när jag träffade henne, och jobbade lite extra som bouncer. Vi bestämde oss för att flytta ihop och då var jag tvungen att ha ett riktigt jobb. 

Han sökte fast jobb, flyttade ihop och gifte sig med Marina. Han lämnade sitt gamla liv. 

– Om jag skulle förlora henne, då har jag ingenting. 

Vad vill du säga dem som vill ta sig ur men inte vet hur? 

– Det må vara klyschigt men försök att hitta dig själv och det du tycker om att göra. Börja med en fritidssyssla som du brinner för. Så att du har någonting som blir din frizon, där du kan vara själv och ha din egen tid. Där du kan vara dig själv.